Aftonbladet – 30 juli 1870, sida 4

BLANDADE ÄMNEN. Ett originelt tal. Malmö Handelstidning meddelar nedanstående tal, hvarmed Malmö missionsförenings 4:de årsmöte öppnades, Detär både ill innehåll och form af en så ovanlig beskaffenet, ätt det helt säkert skall intressefa våra läsare: a bla ok Texten: Vi äro allöraiimsäå syndare och hafva Inlet att berömma oss af för Gudi. Ur föredraget: — — — meno, sier den naturliga menniskan, om vi sku ta de sau, sau sku vi ju rent å förtvila, förlora förstaundet och, blej alnal, — Ja, visst ska vi ta de sat, visst ska vi rtvillå och blej galna och förlora förstaundet; Gud vill just sau! Förstaundet ä ju bara en Guds gaufva; och hvad gör de om vi mauste förlora de, bara vi finna honom! — Forstaundsmenskan har en gitiväg till att kvifima till Gud; hon vill inte lauta honom dra sej ner i helvetets djup, för si, djefvulen han ä klok, han; han vill föra na te himmelen — märk, Gud, Gud, han önskar inte högre än föra menskan te helvete. Hi, ja ä de inte konstigt? Men hi förstaur, att de ä te syndaungrens djupaste helvete och de vill inte den der förstatindsmenniskan, för si djefvulen hah bjelper. henne fram på gen-: Stien te bättring; ja, de blejr en bättring i hennes göring; hon lägger bort sina laster; hon stjäl och bedrar inte mera den fattige, ja, hon gör gödt, blejr en hederlig och bra menska, ja, kristelig och religiös. Nan, dau ä ju allting bra, he! Nej, mina vänner, dä ä inte bra; de va ineed bättre om hon va den lastbaraste menska i verlden; för se, dit kom hon förtare te nauden, dau hade hon inte avt berömma sej au, utan sökte röfvarenauden. Ja, de å sau svaurt, förstatis, att göra detta, he? Men si, det kan inte hjelpas, ty blott genom röfvareoch horkone-nauden kunna vi komma te himlen — — — — Lagen sier: Du ska älska Herren din Gud at allt ditt hjerta! Ia, jag ska försöka, sier menskan. Ja, försök he! Men de ska vara strajs! De kan inte gau sau fort heller.s Men du ha ibgen tid at spilla, för si, du haat betala alla dina gamla skulder.. De gamla skulderna, sier du, ska jag betala dem? kan inte di va glömda om jag börjar älska Gud? , He, nej., sier lagen, visst ska du betala dem, dau du vill hålla mej, dau kan inte Kristus stat för den dasken — — —,4 Vi förbigå med tystnad de öfriga uppbyggliga lårorna, liknelserna samt historien om käringen, som, hellre än att tala om helgelsen, föreslagit — troligen den trinde föredragaren sjelf — att tala om hva vi ska ba i oss och pau oss. Af det anförda torde den värde talaren och hans svänner, se, att bans slitönskan gått i fullbordan, kanske öfver hans förväntan: hans ord hafva blifvit förvarade i minnet på några, och dessa anse det som en skyldighet att gifva en större allmänhet del af det kristliga sätt, hvarpå Missionsförenibgeh anho 70 öppnade sin sammankomst i rikets tredje stad. t — Furstliga biförtjenster. Som bekant är finnes inom konungariket Italiens landamären ett område, som är alldeles oberoende äf nämnde rikes regering och styrelseformer, nemligen republiken (?) Monaco. Men ehuru kalladt att här i Europa vara en af de få stater som njuta fördelarne eller utstå olägenheterna af den republikanska styrelfeformen, har Monaco den olikheten med andra stuter, der nämnde styrelseform är rådande, att det eger en furste. Aw en republik, och dertill en republik af så ringa omfång som Monaco, ej ger tillräckliga inkomster för att tillbörligen vidmakthålla den ärfda glansen af ett furstligt namn är lätt tänkbart. Invånarnes antal är endast 2000, och dessa 2000 invånare ha alltid visat en afgjord republikansk afsky för skatters erläggande. Således om fursten å ena sidan funnit större inkomster nödvändiga för att lefva som en furste egnar och anstår, har han å andra sidan insett att dessa inkomster ej gerna kunde erbålles genom att presa ut högre skatter från sitt folk. I denna rydsamma belägenhet hittade han för omkring ett år sedan på ett sätt att erhålla biförtjenster — eller snarare han följde ett furstligt exempel från en nation, känd för sin fyndigbet då det är fråga om att förtjena penningar. Han öppnade newligen ett spelhus och gjorde allt hvad i hans förmäga stod för åstadkommande af en jernväg mellan det angränsande Nizza och hans egen hutvudstad. Företaget lyckades och folk strömmade från Nizza till Monaco och förlorade sina penningar. Men i Nizza råkar äfven finnas en klubb, hvarest, ehuru spel skall hetas vara förbjudet, stora penningsummor vinnas och förloras. Invånarne i Nizza ha tyckt det vara hårdt, att främlingar i deras stad ej skola skiljas vid siva penningar der, utan i stället resa till en annan plats för besagde ändamål, hvarföre de ingifvit en petition till franska senaten med begäran att fursten af Monaco skall förhindras från att förderfva deras seder (eller minska deras inkomster) genom sitt Casino,. I nämnde senat har br Michel Chevalier med mycken förbittring ordat om det oerhörda förderf som är rådande i Monaco och talat om ingenting mindre än att annektera fursten, spelhus och alltsammans. (Dp. 5)