1 mmar Von nösttiden utdömas såsom tlämpse ti förkastandet af sommaren såsom väglagningstid torde snart sagdt alla instämma utom de som endast afse den för landtmannen lägligaste tiden för detta arbetes verkställande. Emot höstlagning framhålles åtskilligt och säges, att den föranleder mycket onödigt arbete, onödiga kostnader och onödigt sämre vägar än värlagning, . Om så vore förhållandet måste medgifras, utt vårlagning vore mycket att föredraga; vi torde derföre böra tillse huru sig härmed förhåller, I afseende på det ökade arbetet är det verkligen svårt att inse hvarifrån det skall komma, Om det antages att gruset hemtas rån grustaget under den tid af året, som ör landtmannen är lägligast och förvaras i nögar tilldess det skall användas, måste detta arbete blifva lika i båda tallen, och enda förasten vara hvad som under sommaren möjigen kan genom regn och blåst från grusupplaget borttagas; jag hemställer till en och avar som försökt detta, om den förlusten är sämnvärd. Att sedermera från grusupplaget framskaffa och sprida gruset måste vara svårare under pågående källossning under våren än på hösten, då vägarne icke ännu blifvit djupa, hvilket de aldrig hörå ullåtas blifva. — Fördelen i afötende på arnetet stannar således på höstlagningens sida och i följd deraf äfven i afseende på kostaaden, som beror på arbetet, Återstår frågan om hvilket som åstadkommer bästa väZen. Erfarenheten Jrån de provinser, som oaft höstlagning, såsom Nerike, Södermanland, Upland m. fl, talar för att utmärkta vägar, som äfven under hösten icke blifvit ljupa, kunna åstadkommas genom höstlagoing, bvilket älven lätteligen förklaras genom stt gruset, under denna årstid liggande på väsens yta, hindrar vägarnes sönderkörande och sedermera under de höst och vår ofta förekommande källossningarne småningom införlifvas med det undre lagret, och till sommacen bildar en jemn god väg. På detta sätt åstadkommes en under hela året dräglig, för att icke säga god väg, då deremot hr Forssell sjelf ötvergifver hoppet att genom väglagning åstadkomma god väg under hösten, och antager för gitvet, att vägens yta då liknar en gröt, som räcker ända upp till bjulnafven. Detta onda förekommes genom nöstlagning, och torde således i afseende på vägens beskaffenhet genom denna bättre resultat vinnas än genom vårlagning. Denna kan endast vara tjenlig för eländiga vägar, som på en gång absorbera hela grusmassan. På en god väg blir en stor del af gruset liggande på ytan och gör den under hela sommaren dålig. Om vägen är af så dålig beskaftenhet, att en ordentlig grusning på hösten, innan vägen blifvit af höstregn upplöst, icke kan åstadkomma en god semmarväg, medgifves gerna att en vårlagning i källossningen dessutom kan vara behöflig, men på en sådan väg är äfven höstlagning nödig, ty vi torde icke böra åtnöja oss med att endast under sommaren ha farbara vägar. Sådana böra fionas under hela året. En annan olägenhet vid tillämpnitgen medföljer äfven den genom lag faätstälda vårlagningen. Om vägsyn i öfverensstämmelse härmed utsättes till slutet af April, torde bädanefter såsom hittills inträffa, att en stor del at de väghållningsskyldige icke till den bestämda tiden verkstält någon grusniog. Ett visst antal. lass pådömmes, och en tid bestämmes inom hvilken detta skall vara verkstäldt, t. ex. en månad, hvarefter ny besigtoiog göres, och — i bästa fall — är nu grusaingen fallgjord, hvilket dock skett Jångt efter sedan källossningen slutat; och de vägfarande få, såsom alltid i de trakter der vårlagning skall ske, hästar och vagnar fördertvade af det på de terra vågarne löst liggande gruset, som på detta sätt förblifver, tilldess höstregn kommer och låter det försvinna. Genom en i lag bestämd vårlagning skulle sålunda beredas alla de olägenheter, som från en sommarlagniog äro oskiljaktiga. Om åter hösten bestämmes såsom den tid, då väglagningen bör ske, utsättes grusningen i t. ex. slutet af Oktober och verkställighetstiden för vid då gjord besigtning ådömd grusning till en månad derefter eller slutet af Novmeber, då det likväl ofta inträffar att snö hindrar besigtningeo, som sedermera möjligen icke kan ske förr än i. slutet af April, då grusniogen skett kort förut, eller vårlagning egt rum. Vi riskera således i detta fall värlagniog i stället för höstlagning, hvaremot sommarlagning icke bör ifrågakomma. Huru saken betraktas — så snart andras skäl i.ke helt och hållet tförbises — torde det derföre ovilkorligt vara önskvärdt, att höstlagning kommer att af lagen bestämmas såsom den rätta, och vi få hoppas, att lagstiftaroe icke, i likhet med hr Forssell, misströsta om att åstadkomma vägar, som äro farbara äfven under höstmånaderna, utan afse veredandet af goda vägar under hela året, för hvilket ändamåls vinnande: höstlagningen torde uppenbarligen vara bäst; och det vore : derföre att-anse som en verklig olycka om vi påbördades en lag, som ålade väghållaren att laga vägarne om våren, i stället för om hösten, och som nödvändigt skulle hafva till följd sämre vägar med större kostnads Pa