Aftonbladet – 30 juli 1870, sida 2

Låt oss tala helt lugnt med hvarandrax, sade Martisa, i det hon återtog sin plats i soffan. Först får jag draga herr Ewald ner ur sina skyhöga fantasier! Om jag på något vis kunnat väcka upp goda tankar och föresatser, så är jag likväl sjelf på långt när inte Pr Fastän jag inte varit en vagaboud och drifvit omkring på Guds försyn, få har jag kanske ej varit stort bättre. En bortskämd, elak flicka, herr Ewald, och vi kuona åtminstone förena oss uti att göra bot och bättring. Hon tystnade några ögonblick och blickade leende på honom. När allt kommer omkriog, så bör jag kanske också göra herr Ewald komplimenter för dessa mina förbättringsideer!... Att jag inte kan fördraga er syster som min styfmor, har jag ej dolt; men pi vet inte huru denna känsla förledde mig till de bittraste utfall emot henne, och huru jag tydde den minsta at hennes bandlingar till det värsta. Jag föreställde mig att hon endast af egennytta hade gift sig. Nå, jag är ändu just inte öfvertygåd om motsatsen. Jag vet emellertid inte hvad jag skulle gifvit till, om jag för några månader sedan också kunnat bibringa min far denna åsigt, och orå jag dessutom hade kunnat leta upp på hennes karakter eller i hennes förgångna lif nåson aldrig så liten fläck, som väckt hans misstro och som småningom eller ögonblickligen störtat henne. Ni sade då en gäng att i var hennes bror! Från den stunden lärde jag mig visst inte älska, men att tåla henne, jag menar att det som en gång skett, skulle ha bestånd. Ja, herr Ewald, det finns vissa sölglimtar i hvar och en menniskas lif — jag räknar den gom en sådan, då jag lemnade mitt hem, om jag stannat qvar så skulle mina hätska känslor så fått öfverhanden, att jag kanhända aldrig mera klifvit herre öfver dem.