Aftonbladet – 29 juli 1870, sida 2

STUCKHULM den 29 Juli De i går afton och i dag mottagna vigtiga telegrammerna synas göra det antagligt, att de stora krigsoperationerna icke länge skola låta vänta på sig. Krigsherrarne, å ömse sidor, kejsar Napoleon och konung Wilhelm, ha nu anländt till sina respektive högska flottan är under uppsegling i de danska farvattnen. Det vill derjemte synas, som skulle Frankrike stå på den allrabästa fot med Italien, och att de franska ockupationstrupparna ofördröjligen skola lemna Kyrkostatens område. I det ögonblick, då de franska stridskrafterna göra sitt stora kombinerade anfall vid Rhein och från Östersjösidan, bör det ha blifvit temligen klart för alla dem, som icke till följd af iorotadt hat mot Napoleon III personligen blifvit förblindade i politiskt bänseende, att Frankrike i denna strid verkligen kämpar för jemnvigt och rättstillstånd i Europa och att Preussens seger och hela Tysklands förvandling till en enda stor och fast sammanslutea militärdespotism skulle hota med undergång alla närgränsande smärre nationaliter. Polska nationalitetea kunde då betraktas såsom definitivt död och b grafven; Danmarks sista timma voredå måbända slagen och Hollands rätt att lefva sitt eget lit skulle utan tvifvel på allvar bestridas. qvarter. En betydlig afdelning af den franl, Allt tydligare framträda i de officiella franska uttalandena krigets egentliga grunder. Så heter det i Journal officiel för den 25:te, I att : Preussen vägrat att ge Danmark den allraringaste upprättelse samt genom eröfrandet af Slesvig stört jemnovigten i det nordliga Europa; Preussen önskar tränga det danska folket ut i hafvet till trots för de sympatier som i Sverige och Norge hysas för Pantarks sak; Preussen hotar också Holland. Hr v. Bismarck har i känslan af Preussens i detta hänseende politiskt underlägsna ställning anordnat ett Hankangrepp mot Frankrike. Det kan närmast jemföras med det någon gång omtalade begagnandet af sådana kulor, som då de krevera sprida en så olidlig stank, att ingen kan uthärda densamma. Då han icke är herre på sjön och icke kan låta någon preussisk expedition landstiga på Normandiets kuster, har han låtit angreppet ske via England och till opera-l tionsbasis begagnat Times spalter. Han har låtit tillställa det stora, för ögonblicket så ytterligt Preussen-vänliga citybladet redogörelser för förtroliga samspråk med Benedetti, som egt rum for flere år sedan och aubud som från dennes sida skall ha blifvit . gjorda, uppgifter som från från franska sidan helt och hållet bestridas, och hvilkas större eller mindre sanningsenlighet det är svårt att bedöma; åtminstone fordras det att någon mera sanvingsälskande och pålitlig man än hr v. Bismarck visat sig såsom vitsord och garanti för riktigheten. Vi tro, att denna manöver icke skall ha önskad effekt, icke ens inom Evgland. Man skulle taga mycket felt, om man af utgjutelserna i Times, som är ursinnigt öfver att freden blifvit störd, skulle sluta att engelska allmänhetens sympatier äro på den preussiska sidan. Månvga andra betydande engelska blad innehålla framställningar, som vitna derom, att man till fullo inser, att man icke förgätit den föregående politik från Preussens sida, som utgör den verkliga orsaken till kriget. Så protesterar The Scotsman, ett mycket ansedt och spridt blad, som utkommer i Edinburg, med mycken bestämdhet mot det språk, som Times och flera avdra Londontidningar föra mot Frankrike. Det skotska bladet fäster i en ledande artikel den 20 d:s uppmärksamheten på, att, äfven om man medgåfve, att Frankrike sökt efter ett tillfälle att få bekriga Preussen, så olir det dock en oemotsäglig sanning, att det icke så mycket är den spanska tronkandidaturen som hela den preussiska politiken sedan 1863, hvilken kallat den franska nationen under fanorna. Må Frankrikes tillvägagående — yttrar The Scotsman — förtjena tadel, så är det dock icke mera förkastligt än det sätt, hvarpå Preussen 1866 kastade sig öfver sin tyska granne Österrike. Dessa två makter bade 1864 slagit sig tillsamioans för att plundra Danmark i trots af Frankrikes och Englands reservationer; då de blefvo oense om bytets delning, lät Preussen sitt tändnålsgevär afgöra saken och tilifogade sin oförberedde vapenbroder ett förödmjakande nederlag. Ehuru Preussen slöt fred som absolut segerherte, blef det dock genom Frankrikes meliankomst tvunget att förpligta sig till att åter afstå en del af den danska befolkningen efter en företagen fri omröstning; men denna förpligtelse har Preussen hittills lemnat ouppfyild. Preussen bekrigade Danmark emedan Danmark var svagt; det anföll Österrike emedan detta var oförberedt och ehuru det erhållit allt hvad det önskade, på en liten obetydlighet när, vägrade det dock att uppfylla sina förpligtelser mot Europa och rättvisan, just med hänsyn till deana lilla obetydlighet. Preussens historia från 1864—66 visar, att denna makt är framför annan någon anfallande och konsiderationslös i valet af sina medel. Vi ha häri Storbritannien blifvit vana att betrakta Frankrike som den enda agressiva makten i Europa, men hvad det förvärfvat, Nizza och Savoyen, är mycket obetydligt både med hänseende till territoriets utsträckning och de medel man dervid användt, i jemförelse med den utvidgning, som Preussen förstått att skaffa sig te under loppet af de senaste 6 åren. Dylika betraktelser kunna väl ej urskulda FrankTess så ri i går qväll tog upp hans hatt. Herr Denkif warts blickar sökte Agathas, det var tydligt! aa han ng I Co hen. ar