Aftonbladet – 28 juli 1870, sida 2

ka husets chef, hvilket först var vacklande, men edan bestämdt och stolt, hans vägran att den ena agen stå vid sitt löfte från en föregående, det andlingssätt, man visade mot vår ambassadör, vilken genom muntlig helsning förbjöds hvarie ytt meddelande; som hade afssönde på häns för: öponde vart, och slutligen den offentlighet, som afs åt detta ovanliga hanvdlingssätt genom de reussiska tidningarna och genom det tillkännaifvande, som derom gjordes till kabinetten — la dessa på hvarandra följande tecken till er på ett anfall hafva låtit hvarje tvifvel vinna. Och härtill kommer ännu en omständiget, som hittills varit mycket litet bekant, men om gifver konungens handlingssätt en afgörande etydelse. Tanken på att få en hohenzollerask ring på Spaniens tron är icke ny. Redan i Mars 869 inberättades den af vår ambassadör i Berin, och han erhöll genast befalining att underätta grefve Bismarck öm, hvad Frankrikes regeibg tänkte öm en sådan möjlighet. Benedetti ade då haft flera samtal både med Bismarck och inderstatssekreteraren Thile och yttrat till dem, tt Frankrike icke kunde tillåta, att en preussisk ;rins komme att regera på andra sidan Pyreneerna. 3ismarck hade åå sin sida förklarat, att vi icke vorde fästa våra tankar vid något, som han höll ör outförbart och då grefve Benedetti en gång i örbundskanslerens frånvaro hade visat sitt missroende, hade Thile på sitt hedersord försäkrat, utt prinsen af Hohenzollern icke var och icke kunde blitva på allvar uppställd som kandidat till spanska kronan. (Enligt ett privattelegram från Paris till Hamb. Corresp. skall Bureau Havas från franska regeringen erhållit ett meddelande om, att denna depesch från Benedetti, trots Bismarcks och Thiles förnekande, finnes i ministerialarkivet.) Ehuru Bervedetti med reservation inherättade dessa förklaringar, ansåg sig dock franska regeringen böra upptaga dem med belåtenhet och drog ej deras ärlighet i tvifvelsmål förr, än samma kombination, som förr så bestämdt blifvit förnekad, på nytt dykte upp Genom att så oväntadt bryta det löfte, som afgifvits, och det utan att ens på något sätt söka blifva befriadt från detsamma, har Preussen riktat en formlig utmaning mot oss. Då vi nu också blifvit upplysta om den betydelse, som de formligaste försäkringar af de preussiska statsmännen ega, ålåg oss den befallande pligten, att för framtiden försäkra oss om garantier mot dylika felräkningar. Vi borde derför, som vi hafva gjort, söka att säkert erfara, om den afsägelse, som beledsagades endast af subtila distinktioner, denna gång skulle blifva fullt allvar,, Depeschen slutar med att påbörda preussiska hofvet ansvaret för detta krig, som det haft medel att undvika, men som det sjelf velat,. Om Prevost Paradols död och dödssätt innehåller nu Times följande kabeltelegram från sin korrespondent i Filadelfia, dat. den 20 Juli: Mr Prevost Paradol, Frankrikes sändebud, har begått sjelfmord i Washington. Han sköt sig med en pistol. Man tror, att han haft ett anfall af tillfällig sinnesrubbning. I går var han helt sjuk till följd af den starka hettan. Man har många gissningar angående orsaken till Prevost Paradols sjelfmord. Vid gårdagens uadersökninginför coronern kunde man icke få något bestämdt konstateradt angående hans sionestillstånd, men juryn fällde det utslag, att han athändt sig lifvet under ett anotall af tillfällig sinnesförvirring. Han köpte pistolen på tisdagen och lemnade ett bref åt mr Jardin, beskickniogens chancellier med tillsägelse att han skulle öppna det i fall någonting hände honom. Mr Jardin tillkännagat, att han öppnat det etter sjelfmordet. Han bad der mr Jardin tillse att hans tamilj blefve hemskickad om någonting hände honom. Mr Jardin iotygade äfven att den starka hettan syntes hafva starkt påverkat mr Paradols sinnestillstånd. En allmän tro är, att den hastiga förändringen i Europas angelägenheter bidragit till sjelfmordet. Mr Paradols vänner, en Thiers, en Favre m. fl. voro nu i opposition mot kejsaren. På tisdagen talade han härom med en vän i Washington och sade, att hans vänner nu skulle tro att han känt Napoieons krigiska afsigter innan han lemnade Frankrike och anklaga honom för trolöshet. Den förändring i Europa som egt rum -efter mr Paradols ankomst hade gjort ett djupt intryck på honom, Till Frankrikes sändebud i Washington efter Prevost Paradol har Treilhard blifvit utsedd.