Aftonbladet – 27 juli 1870, sida 2

pade man John och ekot i bergen upprepade detta namn långdraget, och klagande. Sommarnattsskuggorna föllo lätta och genomskinliga samt smögo sig en efter annan i tyst förtrolighet tillsammans; småfåglarne ruskade på sig och böljorna slogo för berg och dalar en sakta vaggsång ; men på Ekbacken tänkte ingen att sofva den natten. TJUGUSJUNDE KAPITLET. Agstha satt med sitt främmande vid frukostbordet. Hon hade icke velat höra talas om att Cornelia Palm föregående dagen skulle resa till staden och sväfvade nu i oupphörliga bestyr omkring och talzde med sin man om att göra en större middagsbjudning, medan hon serverade honom tå eller räckte honom n liten silfvertallrik rostadt bröd. Om du ändå lät bli att resa till staden i dag, sade hon med balft klagande röst. Anton Denkwart log. Det var ingen dag Agatha underlät att upprepa de orden, han tyckte om att hon saknade honom och hon hade aldrig sagt dem med ett mera smekande tonfall. Han fattade hennes hand och höll fast de små fingrarne, som glittrade af diamanter, och böjde hufvudet framåt för att kyssa dem. Agatha ryckte hastigt undan sin h2nd och höll den skrattande bakom ryggen. Hennes lekfulla sätt behagade honom alltid, och hennes mörka, lifliga hufvud vände sig emot honom. Att ha en ung och vacker fru, som alla beundrade, hade alltid gladt honom, och dere äktenskapliga lycka han kände, trängde alla andra tankar och känslor i bakgrunden. Han följde hennes rörelser då han gick fram till en papegoja, som på en förgyld ställning fördref sitt lif med ett enformigt klättrande från den ena pirmen till den andrå och han lyssnade på Agathas melodiska