Aftonbladet – 27 juli 1870, sida 2

säger att gossen visst inte ligger, utan att han gick ut med mig! Hon ilade in i hans rum, hon måste ha bekräftelse på att se hans lilla bädd tom, innan bon kunde tro det. Jag gick ut omkring en timma efter det du var gängen hemifrån. Men hvari Herrans namn kan gossen ha sprungit och sedaninte kommit igeal Han sprang efter doktorinnan neråt ängsvägen,, sade Lena, jag ropade honom och frågade om han fått lof, han vände sig om och svängde sin lilla hatt emot mig som han gör då han är glad, och jag trodde derföre att han var tillsagd att komma efter. Det hade jag visst iote sagt. Ack, jag hade så mycket att tänka på! Men vi skola skynda oss ut och söka honom! Jag har suttit uppe i bergen tills solen gick ner. Han har sprungit efter mig dit och gått vilse, tänk om han har fallit ner någonstädes och ligger bruten eller krossad! Helene kastade en KORPa öfver axlarne och vände sig ångestfullt till Edvard, som tyst följt henne. Är inte detta hans hatt? Jag fann den nere vid eltkanten, sade han. Elfkanten! upprepade Helene, tänk om barnet har fallit uti! Jag kan inte förstå att du ej hörde när John kom efter dig, sade Edvard; om något ledsamt händt honom är det emellertid din skuld. Hvarföre envisades du att ha honom under din egen tillsyn när du inte bättre aktade på honom! Hvarföre lät du ite mig taga en gammal, förståndig sköter ska till barnet, som jag ovilkorligen ville — ingenting kan hindra mig från att i morgon dag skaffa en sådan! Om vi med Guds hjelp återfinna honomp, tillade han långsammare. : Omkring Ekbacken och vida omkring ro