Aftonbladet – 26 juli 1870, sida 3

I vande beskaffenhet icke heller manar till ni 1 Igon magasineriong af förlidet års skörd. För att rätt kunna uppskatta betydenhe eten af ett skördeår, är det af stort intres: r latt angifva resultatet af de nästföregåenc årens både inoch utförsel af spanmål. De; 3 I före skola vi meddela en sådan öfversigt, ir -nan vi besvara den ofvan uppställda fråga Men då inoch utförseln af spanmål upp I gifves för kalenderåret, erhåller man icke e tillfyllestgörande öfversigt af års-skörder verkliga beskaffenhet. Derföre skola vi hä angifva inoch utförseln från början af Ok -Itober det ena året till slutet af Septembe Idet påföljande — en period som lämplige torde böra kallas skördeåret. Men icke helle denna uppställning lemnar ett fullt exakt re Isultat. Om den växande grödan icke visa sig lofvande för ett eller annat sädesslag, ä det icke ovanligt att införskrifning — särde les af råg och rågmjöl — verkställes reda på försommaren till fyllande af konsumtions behofven innan den nya grödan kommer marknaden. Denna införsel faller dock inon det föregående skördeåret, hvilken dock ick egentligen med det har något gemensamt Vidare inträffar under sådana år då väder. leken varit särdeles gynnsam, att grödan si tidigt mognar och inbergas — såsom falle var med 1868 års skörd — att exporten redan i September kan börja, åtminstone i dei sydligaste Sverige, och då kommer den på det föregående skördeårets räkning; men vic dylika omständigheter får man ej lägga någon synnerlig vigt. Deremot är skördeåret 1869—70 äfven det fall af intresse, att den under nämnde period förekommande exporten med visshet an antagas hafva verkställts af 1869 års gröda, enär den som 1868 skördades, lemnade ett särdeles ogynnsamt resultat — i vissa trakter till och med missväxt, och tvifvelsutan dels förbrukades, dels exporterades, så att intet nämnvärdt ötverskott fanns, då 1869 års gröda kom i marknaden. Vi skola nu anföra inoch utförseln af de hufvuodsakligaste sädesslagen under de skördeår, som föregingo 1869 års skörd, Från den 1 Öktober 1867 till den 30 September 1868 Importerades 1) Exporterades 1) Hvete P0rT3 800 kub.fot. 117.000 kub.fot. Hvetemjöl — 334,880 centner. 5,000 centner Råg 4,937,600 kub.fot. 35,100 kub.fot Rågmjöl 806,300 centner. 1,400 centner Kom 1,155,900 kub.fot. 501,600 kub.fot Hafre 25,500 kub.fot. —10,933,500 kub.fot; Härvid torde böra erinras, att 1867 år: gröda i nästan hela Norrland blef genomn frost förstörd, hvadan till förekommande u! befarad hungersnöd intörsel af brödsäd (råg och korn) samt rågmjöl blef oundviklig, och vidare att icke obetydliga partier inhemsk spanmål dels uppköptes af handlande i Norrländ, dels afsändes dit såsom gåfvor. vm deremot icke missväxt der inträffat, skulle naturligtvis ej blott införseln högst betydligt hafva minskats utan äfven exporten ökats med den omförmälda inhemska spanmåler som till Norrland afsändes. Att emellertid 1867 års skörd var ofördelaktig, synes tydligt af bränvinstillverkningen under hösten nämnde år och våren derpå. Den utgjorde nemligen endast 8,528,600 kannor af 50 procent styrka!, då samma tillverkning under det nästföregående bränningsåret utgjorde 14,274,000 kannor. Berörde minskning i bränvinstillverkringen orsakades dera att potatisskörden nästan ötver hela landet felslog — och det är ett faktum att potatesskördens beskaffenhet, oberoende af den andra skörlen, väsentligast bestämmer bränvinstillverkingens belopp. Anmärknivgsvärdt är att kornutförseln of: ranberörde år motsvarar nära haltva kornmporten, ehuru det är sannolikt att den förra cke obetydligt minskats genom afsändning ill Norrland der detta sädesslag företrädesis användes till föda. Men ändå anmärkiingsvärdare är den stora hafreutförseln; den dagalägger att detta sädesslag, vida bättre in något annat uthärdar en kall och regnig ommar, såsom fallet var 1867. Den stora hafreexporten har ofta blifvit ramställd såsom skadlig för vårt jordbruk. Man har velat påstå, att just detta sädesslag öreträdesvis borde till utfodring inom lanlet användas. Men riktigheten af dessa påtåenden kpaoa vi ej fatta, Om, istället för fre, råg eller korn kunde på samma jord ned fördel odlas, men skörden af dessa av sädesslag äfven exporterades, så torde äl böra medgitvas, att jorden minst sagdt nattades lika mycket, som då hafren exjorteras. Nekas kau väl icke heller att afren är mera härdig i vårt klimat, trifes väl på mindre bördig och mindre välrukad jord och lemnar kraftigare halmfoder n höstsäden och kornet. Men dertill komner en vigtig omständighet, som väsentligen öranledt den ökade hafreprodäktionen. Cirolationsbruket som allt mera införes, medör en minskning i höstutsädet i jemförelse ned hvad fallet är der tvåeller treskiftes! ruket användes. Af den odlade jorden anändes allt större areal till foderväxter (klöf-I er och sImotol) samt värsäd. Men erfaren-; eten Visar att kornodlingen — med undan22-af den sydligaste delen af Sverige — mnar ett mindre gynnsamt resultat, då detta idesslag sås -—— ioke som förr i trädad rd — utan efter gräsväxter, hvilket förfa-I inde i. cirkalattonsbruket är nödvändigt. i panmålshandlarne klaga numera äfven temsen allmänt, att-körnet icke längre uppnår. mina vigt som förr, H det, såsom Hyss(! inndeg, såddes i trädad jord. 2) Deremot : rg aren visat att hafren iritveg!( da bättre än kornet i omplöjd präsvall erföre är det SN valigt viktigt att lande q annen hellre p sådan mark odlar hafre,( ed temlig visshet att få en god skörd, äns8 pro med fara att. 13 en otillfredsställandeF jörd — isynnerhet så länge det visar sigi tt hafren är en begärlig exportvara. P h h V r För landtmännen gäller samma regel som ir industriidkaren, nemligen att söka åstadomma sådana produkter, som äro mest beirliga och lemna den säkraste inkomsten. m förhållandena skulle ändra sig så att t. . råg, eller korn blifva för export mera!s gärliga än hafren nu är, så måste landt-0 ännen derefter rätta sig och ordna sittd ee .