Aftonbladet – 26 juli 1870, sida 3

Article Image
DANHARK. En norsk ångare skall i fredags den 22 Skagerrack hafva sett 8 stora skepp, hvilk: antogos vara franska flottans avantgarde. Då emellertid ännu följande dag på e. m. intel telegram från Skagen bekräftat denna underrättelse, kan den knappast anses för riktig Den allmänna stämningen i Kjöbenhavn och säkerligen äfven i det öfriga landet har på de sista dagarne blifvit afgjordt krigisk, och mar kan förutse att den så snart franska flottar verkligen kommer skall blossa upp i full låga. Ett privattelegram från London anmäler till Aarhus, att i går på Londons börs var efterfrågan efter ångfartyg, som kunde öfverföra franska trupper till danska farvattnen. I Fedrelandet: för i lördags läses följande: Preussens och Tysklands trogne bundsförvandt, Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning, har i sitt tisdagsnummer fört ett slags försvar för den preussiska politiken mot polackarne, mot Danmark och mot Österrike, hvilken bladet dock mera urskuldar än egentligen försvarar. Men derefter komma några yttranden om Danmark, som vi icke kunna lemna danmärkta. Det ärade bladet säger oss, att vi under tidskiftet 1850—64 behandlat de tyska elementen i Slesvig orättvist och okloktv. et sista kan så till vida vara sannt som en ständig främmande inblandning — deribland också Sveriges — helt visst under dessa år gjorde regeringen i Slesvig otillbörligt slapp. Men deremot är beskyllningen för orättvisa mot tyskarne i Sydslesvig helt och hållet gripen ur luften; ty man hade megifvit dem allt hvarpå de hade rättmätigt anspråk. Deras språk blef respekteradt; deras kyrka, skola och lagskipning voro tyska: deras skatter voro lika billiga som danskarnes och ingen gjorde dem något förvär när de höllo sig stilla, tan tvärtom tålde man af dem ofta mera än man behöft och bort tåla. Endast de ständiga upphetsningarne från Holstein och Tyskland, endast den oafbrutna, nära nog offentligt bedrifna agitationen hindrade dem att känva sig nöjda i sin ställning. Att tyskarne i Tyskland, i stället för att undersöka förhållandena, läto dåra sig af en Gustav Rasch och andra usla fanatikers löguer, rådde vi icke för. Hvad det skall betyda, att Tysklands förödmjukelse var så mycket större, som det var en stark makt som lät så behandla sig af en svago, förstå vi icke; ty så pass mycket känner dock förmodligen Tysklands statsadvokat, hr magister S.A. Hedlund, geografien och statsrätten, att han vet att Slesvig aldrig någonsin hört till Tyskland eller varit ett tyskt land. Att Danmark tog det olyckliga Steget till Slesvigs inkorporerånde,, hvarmed naturligtvis åsyltas novemberförfattningen, är på en gång en tysk och en augustinsk-oktobristisk lögn. Danmark tog ett steg till Holsteins afsönrande, som blef nödvändigt derigenom, att den holsteinska oppositionen inom riksrådet och ständerförsamlingen gjorde helstatens bestånd omöjligt. Slesvigs ställning till konungariket blef efter novemberförfattningen. densamma som förut. Det behöll sin egen särskilda författning alldeles oförändrad. Pet är likaledes fullkomligt oriktigt, att Preussen af den tyska revolutionen drefs fram mot Danmark; Få dagar före Fredrik Vis död förklarade sig grefve Bismarck gilla Holsteins afsöndring; men då ryktet om konungens sjukdom kom till Berlin, slog den preusiske utrikesministern plötsligen om och protesterade deremot. Den som icke kan begripa, att novemberförfattningen likasom den angavenburgska arfsrättep endast Yar en välkommen förevändning, som Preussen begagnade för att efter Fredrik VII:s död sönderifva Londontraktaten: och frånröfva Danz park hertigdömena, äp ep sådan ohjelplig stackare att han aldrig borde. skrifva om politiska ämnen, När slutligen vi danskar adlas. för det vi förde det slats rrjget dåigt, så har ju Ingan tuuständigare erkänt och starkare kiandrat detta än den danska pressen. Men nären svensk tidning i detta hän;eende vill instämma i chorås med. oss, borde den ihågkomma, hvilken känsla af missäkning och hvilken moralisk förstämning ivensk-norska regeringen framkallade bland ss genom att draga. sig tillbaka från de påbörjade alliansunderhandlingarne just då aran stod för dörren.

26 juli 1870, sida 3

Thumbnail