Aftonbladet – 26 juli 1870, sida 3

Lokomotiv och vagnar återvända följande dag för att på den tredje ånyo föra 20,000 man Sålunda skola 240,000 man af nordtyska hären fem dagar efter rörelsens början befinna sig vid Rheinstranden. Reserverna skola följa efter i den mån de hiona inkomma, hvilket lär gå mycket raskt i Preussen. Landtvärnet, som icke kommer att användas för anfall, skall tjenstgöra såsom garnison. Rheinfloden skola trupperna gå öfver vid Köln, Coblenz och Mainz på dervarande jernvägsbroar. Sedan går marschen rakt mot Paris utan tvekan, ända tilldess fransmännen möta sin fiende. Hvarken af ett angrepp från sjösidan eller af ett franskt infalli Sydtyskland skall man låta sig afhållas från fullföljandet Jaf denna plan. TI strategiskt hänseende betraktas detta krig såsom mycket lättare än det österrikiska, emedan österrikarne och sachsarne togo sin tillflykt till den naturliga fästning, som Böhmen bildar. Om de stundande krigstilldragelserna skrifver en korrespondent den 19 dennes från Paris till LIndep. balge: Allt hvad man kan döma om det krig, som nu förberedes, är att det icke skall blifva ett forceradt öfverrumplingshärtåg, utan en stor och förfärlig duell, förberedd på båda sidor och hvars terräng på förhand synes vara öfverenskommen. Man tror att Preussen skall återupptaga den kämpanjplan, som 1866 har lyckats det: två armeer, den ena från norr, den andra från söder, skola taga särskilda vägar för att förenas på samma punkt; den ena har till mål, i händelse af en seger, Metz, och den andra Strassburg. Den ena af dessa två armeer skall kommenderas af kronprinsen; den andra af prins Fredrik Carl. En reservarme, kommenderad af konungen sjelf, skall sannolikt göra front mot en fransk landstigningskår, om en maritim expedition kommer att ega rum. Detta användande af preussiska styrkan ålägger Frankrike å sin sida att begagna två stora truppmassor; den första på 250å 300,000 man, kommenderad af kejsaren, skall göra front mot preussiska nordarmeåno; den andra, hvars förnämsta element skall vara armån från Sathonyfältet och Afrikas stränder, skall operera mot den preussiska armåkår, som har Strassburg till mål. Marskalkarne Bazaines och Frossards kårer äro redän färdiga. Allt skall vara i ordning i slutet af veckan, och man motser fiendtligheternas öppnande i början af nästa vecka. I Wirtemberg har en hr Otfried Mylius anmält sig vilja bilda en frikår för guerillakrig mot fransmännen. Libertå säger, att den franska krigsplanen går ut på följande: Man skall raskt marschera till Hessen för att neutralisera de sydtyska staterna, derefter taga och befästa rankfurt, bortdrifva preussarne från venstra Rheinstranden och rycka fram genom Westfalen för att med Hannovers och Danmarks tillhjelp tränga Preussen tillbaka öfver Elben. Lyckas Frankrike föra fälttåget till ett godt slut, så skall Tyska Förbundet återupprättas, dock med undantag af Österrike och Preussen. Från Paris skrifves till Kjöbenhavns Dagblad: Man vill veta, att en fransk flotta på 10 pansarskepp, som eskorterar en transportflotta med 30,000 man ombord, innan denna veckas utgång skall vara i Östersjön. Neue Freie Presses militärförfattare skrifver den 21 Juli: Den etter drabbningar lystna otåligheten får vänta ännu någon kort tid; ty de första företagen å ömse sidor skola blott bli ett utsträckande af tentaklerna. Må vi ej glömma, att hvarje strategisk uppmarsch medför för den marscherande armån ett moment af svaghet, hvilket inför en vaksam fiende kan öfvergå till den största fara. Sedan Frankrike väl tillåtit de preussiska truppkoncentreringarne i nuvarande omfång, måste det på det högsta bemöda sig att maskera alla sina rörelser. Enligt de till oss i dag ingångna underrättelserna från Schweiz skulle fransmännen ännu ha mycket ogjordt i formeringen af sina anfallskolonner och skulle icke före Augusti månads början kunna leverera en drabbning. Detta förefaller oss såsom öfverdrift; men vi tro, att den preussiska mobiliseringen redan har fortskridit lika långt som den franska, och att Preussen har vid gränsen koncentrerat lika många trupper som fransmännen, Dermed är den första, största fördel förlorad, som Napoleon kunde ha haft, öfverrumplingens fördel. Frankrikes förhoppning grundar sig numera hlott på den påstädda taktiska öfverlägsenheten hos dess soldater och de mera fulländade krigsredskapen; flodkanonbåtar, kulsprutor och Chassepötgevär. Huruvida kanonbåtarne, hvilkas sidor säkerligen icke skola uthärda en Kruppsk projektil, skola få glädja sig åt en synnerligen lång tillvaro, vilja vi hyarken bejaka eller förneka. Om kulsprutornas verksamhet råder efter de här på platsen djorda försöken knappt mera något tvifvel. Chassepåtgeväret är tändnålsgeväret öfverlägset, dock är med de franska soldaternas hetsiga, för patrorernas bortplottrande benägna temperament snabbskjutningen icke af den betydelse som hos de sega, kallblodiga, i träffsäkerhet sorgfälligt utbildade preussarne, hvilkas fisilierregementen i afsegnde på denna säkerhet utan tvekan torde kunna mäta sig med de franske jägarne, I jägarebataljonerna, af hvilka isynnerhet Sydtyskland lemnar skickliga, har Tyskland dessutom talrika elitkårer af skarpskyttar. Den enskilde soldatens utbildning är 1 Prenssen omsorgsfullare än i Frankrike, åtminstone hvad vapnets hand ! terande och den spridda striden angår: dersl!a emot kan fransmännens öfverlägsenheti fr 8! dighet, i den simple soldatens högre militä-k riska intelligens icke förnekas, D m de håda motståndarnes uppmarschi!! gifva dt nils ingån Da tunderrättelserna oss ) I ingen Tedning, De franska troppmassorna St från Tijningen vid den badisk-schweizi-P! ska gränsen till Thionville vid Mosel, der vär!tö garne till Luxemburg och Trier korsa hvarli andra. Den tyska uppställningen sträcker sig från Lörrach, der ett badiskt läger skallj5 vara slaget, till Köln och tyckes blott hå se framskjutit svaga kårer från Rheinlinien veDb ster ut. Den sachsiska kär, som skall konrä sentreras i Maunheim, tarde vara afsedd att åv ipprätthålla förbindelsen mellan nordoch OS