Aftonbladet – 26 juli 1870, sida 2

ng 75,000! Vid 1869 års slut funnos i i örråden patroner till dessa gevär till ett an-!: al af 5 millioner, och innevarande års tillrerkniog uppskattades till 3 millioner, hva-1l lan, med afdrag af förbrukningen under året 1,300,000 st.) vår tillgång på patroner vid onevarande års utgång skulle utgöra T7!a nillioner — således med omkring 2!e mill. inderstiga det antal, som krigsstyrelsen antt för armens behof oundgängligen nödvänigt. . Vårt fältartilleri räknar nu visserligen 25 vatterier med 150 kanoner af nyare konstruktion, men en stor del deraf saknar ännu ; de nödiga — trossfordonen. En annan mörk punkt, som vi redan förl. några dagar sedan vidrört, är Carlskrona. : Representationen har visserligen icke utan skäl vägrat anslag till nya befästningar der-. städes och fullbordandet af påbegynta; tyl. dels äro Carlskronas fem inlopp nästan omöjliga att med våra resurser nöjaktigt befästa, dels har klokheten under vanliga förhållanden bjudit att koncentrera befästningsarbetena på ett enda ställe, till det blir tärdigt och att icke plottra bort arbetskrafterna på alla håll, utan att ha något som duger, då det ligger i klar dag att en svag och oduglig sjöbefästning är sämre än ingen, emedan den endast blir en råttfälla för garnisonen och genom sitt fall bidrager till att demoralisera landet. Nu är det emellertid ännu i närvarande stund ett faktum, att Carlskrona är hufvaddepoten för våra maritima resurser, och friga blir derföre, om det är lämpligt att, tills möjligen förhållandet kan bli förändradt, under allvarliga tidsomständigheter ha det så stäldt, att en fiende eller en krigförande makt som, utan att ha förklarat oss krig, med ett slag ville förlama vår handlingskratt och göra oss oskadliga (såsom England i förhållande till Danmark i början af detta århundrade) skulle kunna utan risk och besvär gå dit för att på några timmar ödelägga hela etablissementet med allt hvad dertill hörer. I bilagorna till förbemälde k. proposition fioner man följande yttrande at chefen för fortifikationen: Om Sverige råkade i krig med snart sagdt hvilken som helst af sina grannar, skulle Carlskrona i sitt nuvarande ofullkomliga försvarskick efter all sannolikhet blifva operationsföremål för fiendens flotta. För oss återstode att genom provisionella anäggningar söka athålla fienden, ehuru med föga utsigt att deri lyckas, eller ock att genom etablissementernas utrymmande och fästningarnes demolerande minska fiendens triumf. Båda dessa saker skulle kännas påkostande och förödmjukande, då det gäller den sedan två århundraden erkända hufvudstationen för Sveriges flotta, hvars fall icke kunde undgå att göra ett för oss ölycksbådande intryck i Europa. En flottstation och en örlogshamn, som icke kan försvaras, skulle icke kunna undgå att vara ett ständigt föremål för oro och bekymmer, tilldess den blefve antingen satt i försvarbart skick eller — utrymd! Vi veta, att deras antal är stort, som hylla satsen: kommer tid, kommer råd och som mena att man nog får rådrum att vidtaga nödiga anordningar, om de skulle visa sig vara behöfliga; men den senaste tidens och de allra sista dagarnes erfarenhet vitnar tillräckligt derom, att nödvändigheten att taga i bruk försvarsanstalterna kan komma så häftigt och oförmodadt uppå, att man knappt på förhand är på ringaste sätt varskodd. Samma erfarenhet gifver oss också på det klaraste sätt vid handen att värnlöshet icke är någon garanti mot roflystnad eller godtyckligt förfarande och att lammets menlöshet icke har den egenskapen attinågon mån imponera på örnarne. Då både Schweiz och Belgien, hvilkas fullständiga neutralitet är garanterad af de europeiska makterna, anse sig både befogade och pligtiga att med anledning at tidsomständigheterna vidtaga särskilda åtgärder för försvaret i en ganska stor utsträckning, tro vi att ingen skulle i ringaste mån t:rundra sig öfver, utan hela Europa finna det fullkomligt i sin ordning, om vi tänkte på att för ögonblicket afhjelpa några af de värsta luckorna i vårt försvarsväsende. Vi föreställa oss derföre att det vore: hög grad välbetänkt och skulle hos hvarje tänkande fosterlandsvän framkallar bitall: om regeringen begagnade sig af den Regeringsformen medgifna rättigheten att lyfts det s. k. lilla kreditivet; om åtgärder vidtoges att, så vidt möjligt I är, tillfälligt förstärka befästningarne till skydd I för Stockholm och Carlskrona, i hvilket hänseende måhända förberedanrdet af nödigt anta undervattensminor skulle kunna vara af nå I gon vigt; I och om regeringen föröfrigt såge till, at några af de påtagligaste brister, som vidlåde vårt försvarsväsen, blefve, så vidt tillgångarne I det medgifva, afhjelpta.