Aftonbladet – 26 juli 1870, sida 2

tiga harm och sade att han möjligtvis hade flera bref, som kunde vara ganska intressanta för grosshandlaren Anton Denkwart och att han med första skulle sända mig dem. Flera bref! Hvad menar han väl dermed? Åter stirrade herr Denkwart på sin brorgon, liksom väntade han ffån detta håll få en ledning för sina tankar; men Edvard tycktes icke märka detta tysta vädjande till honom, ty hela hans uppmärksamhet var riktad på Agatha. Hon hade hastigt rest sig upp, i det hon ett ögonblick tryckte handen mot bröstet, likasom för att hämma hjertats häftiga slag. . Martina hör som sagdt bryta med Fritz Raben,, sade hon, bn jag afråder ig ifrån ... ja Anton, jag tycker du är för gg för att inlåta dig med... för att fordra någon sorts räkenskap af en skurk! Hennes ord halkade matta och oredigaöfver hennes torra läppar. Så upptagen Anton Denkwart än var af sina egna tankar, märkte han likväl Ågathas sionestörejse och, sträckande sin arm emot henpe, frågade han gt ter orsaken. Det är så varmt härinne och jag erkänner att jag för Martinas skull och för din... ack, jag är en stackare, som inte tål att höra ett enda bekymmer! Agatha log med ett matt, svagt leende och smög sig intill sin man samt hvilade några sekunder sitt trötta hafvod dant röst Det var med en känsla af verklig ömhet hon låg der, men en tärande oro jagade henne åter upp. Om Fritz Raben gjorde allvar af sin hotelse och sände de af honom omvämnda brefyen, så skulle Anton PDenkyart lika säkert, som han nu drog henne intill sig, då stöta henne bort och slota sitt hus bakom henne, och hoy stå ensam prisgifven åt vanära och förakt.