AGATHA DENKWART.,. EN FAMILJHISTORIA Ar SYLVIEA. Slås! upprepade barnet och såg sig ängsligt omkring. Stackars liten, det ser ut som om han riktigt förstod det ordet! sade fröken Denkwart och såg medlidsam ut. Man slår utaf gräset och blommorna, för att pappas hästar skola få mat, och Helene satte gossen på en låg pall. Komma alla blommorna bort? Åh, vi tå väl ha några qvar. Mon dieu, hvad jag skulle bli trött af ett sådant pjoller! sade Agatha med en liten axelryckning, i det hon ute på balkongen tog plats på en trädgårdsstol af bamburör. När du får egna barn, talar du annorlunda! sade Hulda Elders. Herr Denkwart gaf fru Elders en missbilligande blick, det var ett i hans tycke väl vågadt skämt, och han gick in i salen för att söka upp några tidningar. Jag beundrar Helenes tålamod, återtog Agatha, medan en matt rodnad kom och försvann från hennes bleka ansigte; jag skulle aldrig förstå mig på den. Den är så vacker, så vacker!, sade fro Elders och spelade en marschtakt på balkongsräcket med, de fina, glänsande naglarne. Nå, Helene, känner du verkligen inte till namnet på barnews föräldrar?, frågade frn Elders, i det bon med ögonen töljde den lilla gossens rörelser nere på ängen. Är han halt, kära da?s ) Se A. B. JB 129—166.