Aftonbladet – 23 juli 1870, sida 2

för att vara det fattigaste och supigaste i hel: trakten. Detta hade väl förundrat alla, mer när modren ansett folket godt nog, för att vårda hennes barn, så borde väl ingen läggs sig häremot. Efter den första inbetalninger hade hon likväl aldrig låtit höra af sig, e heller hade man kunnat spana upp henne; då hade man sökt få reda på Edvards namn dagboken, men antingen var bladet bort rifvet, der han tecknat det, eller också had han af någon distraktion glömt att skrifv: upp detsamma. Vid stökandet på en vin fann gästgifverskan emellertid -ett hattfodral innehållande en splitter ny hatt. Hvem kund väl ha glömt den? Man såg: efter och. fani initialerna till. Edvards. namn på fodrallocke och hans visitkort på botten i hatten, Mar kom nu allmänt öfverens om att just der unge läkaren, som stod i samband med de mystiska frontimret, måtte ha glömt den Prostens bref gick slutligen utderpå, att Edvarc kunde låta hemta sin hatt, på samma gång han i mensklighetens namn besvor honom at om möjligt taga reda på den hårdhjertade modren, på det hon måtte förbarma sig öfver sitt sjuka barn, som af missvård och svält var nära döende och nu låg sockner till Jast. Hon satte säkert bort barnet till torparefolket, i hopp att det skulle dö der af vaånvårdnad, sade fröker Denkwart. Det tror jag inte, det tror jag verkliger inte,, sade Agatha; kanske hon inte hade penningar eller andra omständigheter hindrade henne,.. : Nej, hon skall ju inneha en rik och aktad ställning, sade herr Denkwart, i det har återkom med en bundt tidningar i handen; men det hedrar ditt hjerta, Agatha, att dt inte dömer för strängt; men för min deltyc: kör jag, att Edvard visat alltför mycket und: