Aftonbladet – 22 juli 1870, sida 3

I serna, må intet hinder läggas i vägen för resans fortsättande, hvaremot, ifall grandad misstanke i ett eller annat hänseende skulle förekomma, skeppet underkastas en noggran: nare undersökning. Skulle då visa sig, att fartyget öfverträdt någon för den neutrala sjöfarten gällande förpligtelse, kan det uppbringas af den krigförande makten, som dock icke på egen hand må tillegna sig detsamma, utan eger föra det till en eller annan hamn i det land, hvilket uppbringaren tillhör, och der skall en formlig process angående det gjorda beslagets rättmätighet ega rum inför en dertill kompetent prisdomstol. Icke sällan är uttryckligen föreskrifvet, att såvida anspråk göres endast på en del af godset och denna frivilligt afstås, skeppet icke må upfehållas eller hindras (se kommerstraktaten mellan Sverige och Ryssland af d. 1)13 Mars 1801 art. 31.) Under den vid prisens uppbringande inledda rättsbehandling åligger för öfrigt skyldigheten att styrka sin rätt icke uppbringaren som kärande part, utan det uppbringade skeppets egare eller hans omud eger fria sig för den mot honom väckta misstanken att hafva öfverskridit neutralitetsvilkoren. En uttömmande behandling af de många invecklade och till en del ännu oafgjorda frågorna angående den neutrala sjöhandeln i krigstid, ligger emellertid utom gränserna af närvarande framställning, som endast vill antyda de bufvudgrundsatser den europeiska folkrätten såväl som de förenade rikenas traktatmässiga rätt erkänt såsom gällande. Till vägledning i förekommande fall äro de förnämsta bidragen att hemta från ofvan angifpa källor, med hvilka konsuln har att noga rådföra sig under utöfningen af de honom i detta hänseende åliggande tjenstepligter. Se kongl. kungörelsen af den 8 April 1854 12: Då skeppare behörigen iakttager allt hvad bär ofvan till hans efterrättelse är föreskrifvet, bör han enligt traktater och allmänna folkrätten tillgodonjuta en tri och obehindrad sjöfart; och om han icke destomindre varder förolämpad, må han förvänta att af våre å itländska orter varande ministrar och konsuler blifva på det kraftigaste understödd i ut hvad han till vinnande af upprättelse och skadeersättning billigtvis kan yrka och påstå; hvaremot den skeppare, som åsido: äter och försummar hvad till iakttagande un-l ler sjöresan honom pu är föreskrifvet, må kylla sig sjelf för den olägenhet, som få en lylik försummelse och uraktlåtenhet följa an, utan att dervid kunna påräkna vårt nåiga beskydd. Jemf. den nästföljande 13 : Varder svenskt fartyg uppbringadt, bör beälhafvaren i den hamn, dit hans fartyg inöres, till svenska konsuln eller vicekovsuln, men sådan på stället finnes, men i annat all till närmaste svenska konsul eller viceonsul, inlemna-en fullständig och vederbörgen styrkt berättelse angående alla omstänigheter och förloppet vid den skeddå uppriogningen. Se vidare kommers-traktaten ellan Sverige och Ryssland af den 1 (13) fars 1801 art. 24 n:r 4 samt art. 30. Konsulsstadgan upptager väl icke uttryckgen det fall, att det lands regering der konun är anställd lägger embargo på neutrala, ans landsmän tillhörande skepp, i akt och ening att bruka dessa under ett med andra akter uppkommet krig. Likasom emell:rd flere traktater innehålla speciella förbud iremot, så gifver äfven den allmänna folkitten ingalunda stöd åt ett sådant begagande af neutral egendom, hvadan det måe vara konsulns pligt att efter derom gjord pport genom kraftiga mått och steg ut;rka skeppets frigifvande samt presterandet en efter omständigheterna lämpad skadesättning. a Tj re VO OO ARFA OL DO FR FR le re (og