Aftonbladet – 22 juli 1870, sida 3

e TIP I 0 BM EE Of PR PR . ot ende kan anpgifva någon alldeles öfverens stämmande praxis. Se traktaten mella Sverige och Ryssland af den 113 Mars 180 art. 31. Alla föremål deremot, som enlig det ofvan anförda icke kunna föras unde detta begrepp, få af neutrala skepp föra till de krigförande makternas hamnar, såvid: dessa icke äro blokerade; dock är icke säll synt att vissa sjömakter tillegna sig en för köpsrätt till de tillåtna varorna. Huruvida den neutrala sjöhandeln är un derkastad speciella inskränkningar ianseends till transport af fiendtlig egendom samt huruvida neutralt gods, lastadt på fiendtliga skepr går förloradt tillika med dessa, äfven derom hafva de folkrättsliga bestämmelserna ända till senaste tid ingalunda varit öfverensstämmande. Enligt den grundsats, att neutra egendom skall respekteras, under det fiendtligt gods är underkastadt konfiskation hvarhelst det anträffas, hade förut den uppfattning gjort sig gällande, att det på neutrala skepp lastade fiendtliga godset skulle gå förloradt, då deremot det på fiendtliga skepp lastade neutrala godset icke fick tagas i be-Islag. Men enligt ett annat, ännu mera allmänt system, ansågs neutral flagga skydda .Ifiendtligt gods med undantag af krigskontraband (fritt skepp, fritt gods, le pavillon couvre la marchandise), under det åsigterna voro delade i fråga om neutralt gods på fiendtliga skepp, hvilket dels ansågs konfiskaIbelt, dels äfven fritaget från allt fiendtligt uppbringande. Äldre sjörätter såväl som traktatmässiga Jöfverenskommelser mellan främmande makter hafva bekänt sig än till den ena än till den andra af här anförda grundsatser. I den af Sverige under den 21 Juli1 Aug. 1780 med Ryssland afslutna traktaten finnes bestämningen fritt skepp, fritt gods uttalad i konventionens art..3 n:r2, en föreskrift som förnyades i den i anledning af den andra beväpnade peutraliteten mellan samma makter ingångna konventionen af den 416 Dec. 1800. Se art. 3 lit. B.; jemför kommersetraktaten mellan Sverige och Ryssland af den 1713 Mars 1801 art. 24 n:r 2. Men grundsatsen blef åter uppgifven genom den mellan England och Ryssland under den 517 Juni 1801 afslutna konvention, hvilken biträddes af Sverige under den 16 Mars 1802. I art. 3 n:r 2 heter det nemligen härom: De på neutrala skepp lastade effekter skola vara fria med undantag af krigskontraband och fiendtlig egendom. Visserligen upphäfdes åter anförda konvention mellan Ryssland och England redan år 1807, i det Ryssland åter upptog de förut gällande grundsatser och förklarade sig aldrig mera vilja frångå desamma; dock hade principen icke mera en alldeles obestridd giltighet, helst England nekade att erkänna den, för såvidt det icke genom traktatmässig öfverenskommelse dertill förpligtat sig. Under sista sjökriget fann sig emellertid dess regering föranlåten att tillträda oftanämnde grundsats, ehuru med ett förbehåll, som syntes antyda, att dess af dåvarande tidsomständigheter framkallade politik skulle blifva utan följder för framtiden. Sedermera har likväl äfven denna till sjörätten i krigstid hörande fråga blifvit afgjord på ett för de flesta europeiska stater bindande sätt genom den förut anförda, under den 16 April 1856 afgifna deklarationen, enligt hvilken (n:r 2): neutral flagga skyddar fiendtligt gods med undantag af krigskontraband, likasom (n:r 3): neutralt gods under fiendtlig flagga med undantag af krigskontraband icke må tagas i beslag.. Jemför k. kungörelsen at den 8 April 1854 5. De krigförande makterna äro ändtligen och med stöd af folkrätten befogade att anhålla och undersöka neutrala staters handelsfartyg. Men icke heller om de rätta gränserna för denna visitationsrätt äro alla sjömakter ense, hvadan svårigheter ständigt uppstått, der en närmare bestämning härom icke är antagen genom speciella konventioner. I allmänhet anses ett neutralt handelsfartyg, som möter en krigförande makts örlogsskepp. antingen på öppna hafvet eller på nämnde makts eget eller dess allierades sjöterritorium, förpligtadt ett underkasta sig en undersökning om huruvida det tillika med gods, skeppare och besättning verkligen tillhör den föregifna neutrala makten samt om det har ombord krigs kontraband, bestämdt för den andra fiendtliga maktens bamnar. (Se Kliber 1 c. f 293.) Såframt det neutrala skeppet seglar under konvoj (under betäckning at ett eller flere af samma stats krigsskepp) antages i allmänhet konvojchefens afgifna försäkran om, att skeppet med dess förare och besättning tillhör den neutrala staten och att inga konfiskabla varor fionas ombord, såsom tillräcklig. (Se konventionen mellan Ryssland och Sverige af den 416 Dec. 1800 art. 3 lit. E samt kommerstraktaten mellan Sverige och Ryssland af den 113 Mars 1801 art. 29.) Dock är srundsatsen ingalunda erkänd af alla natioer och isynnerhet icke obetingadt af Engand, likasom icke heller de förenade rikena alltid vidkänts densamma. Seglar fartyg deremot utan konvoj, eger unlersökniog rum af dess papper, för att legiimera skeppets, godsets, skeppsförarens och besättningens neutralitet. (Se anförda trakater och den k. kungörelsen af den 8 April 18048 10): Då svensk skeppare går utan oeskydd af väpnad konvoj och i öppna sjön orejas af något en krigförande makt tillhörigt beväpnadt fartyg, som till skeppsdokumenternas granskning är berättigadt, bör han sådan ej vägra eller söka att densamma sig indandraga, utan vare han pligtig att sina skeppshandlingar ärligen och utan svek uppvisa, samt tillse att varken före visitatioen eller medan denna pågår, något dokunent, som angår fartyget el!er laddningen, örstöres, undandöljes eller kastas ötverbord.: Jemför 48 1 och 2.) Under det skeppets na ionalitet legitimeras genom fribref och sjönansrulla (se k. förordningen d. 4 Juni 1868 1). styrkes godsets neutralitet och bestämnelse genom certepartiers och konnossemeners töreteende, Om befälhafvaren och styrmannen gäller det, tt de skola vara svenske eller norske unlersåter (se k. förordningen d. 4 Juni 1868, ngående sjöfolks påoch afmönstring st3 ch 9), hvaremot det enligt flere konventioer anses tillräckligt att af besättningen två redjedelar eller tre fjerdedelar äro vederböande stats undersåter (se den ofta anförda j Å nm — AA mm mm m Åh i nr rr mv MOR mr me ungörelsen af d. 8 April 1854 8 3): Skulle.