Aftonbladet – 22 juli 1870, sida 2

det här; jag vet intet, som jag inte skulle vilja göra för hans skullln enna tanke ingaf den unga qvinnan en viss stolthet, och hon önskade att ödet måtte foga så, att hon kunde. få visa dess. allvar. Det kommer främmandep, sade John, som höll på att ställa kungen i teten framför en lång rad bönder; farbror Denkwart och den vackra tanten och den fula tanten och en ful till. Helene vände sig om. Nej, se barnen leka, ropade Hulda Elders röst nere från angsstigen. Trots Agathas hufvudvärk har hon ändå gjort den här vandringen, Ack, jag måste ovilkorligen seditt dockskåp! så u Helene hade gått sina gäster till mötes. Efter det lilla uppträdet på morgonen var hon rätt nöjd att icke genast få ett på tu man band med sin man. Ett vänligt ögonkast utbytt dem emellan, skulle nu utan ofd göra allt godt igen. Med småleendet på läpparne helsade hon sitt främmande, i det hon kastade en hastig, granskande blick på Agatha, som fattat kägelklotet och nu slungade det den sluttande gången utföre, tills det försvann nere på ängen i det höga gräset. Månne Edvard skulle finna henne mycket skön, tänkte Helene, som han såg Henne stå der i solskenet, skuggande sina mörka ögon med handen och högt skrattande åt barnets försök att hinna i kapp med klotet? Ja, nu är det omöjligt att återfinna, sade Agatha. Din lilla skrikhals, begriper--du inte skämt Lena skall få hjelpa dig att söka, sade Belene och lyfte gossen på armensåmt bar honom in i förstugan, och skulle ni i da inte finna klotet, så göra ni det bestämdt i morgon, då gräset skall slås (Forts:)