Aftonbladet – 21 juli 1870, sida 2

der några fruktträd och en solig blomsterparterr bakom sig, och hon hade ryckt af några grässtrån, som hon tveksamt började vira mellan fingrarne, Antingen är hon ep mästarinna i förställnvingskonsten eller är hon verkligen så barnslig att hon är alldeles otillräknelig för sina fel och dårskaper, tänkte han. .Du svarar mig inte, Edvard!... Ack, en så vankelmodig och felaktig menniska som jag, är ändå bra olycklig! Jag har en gån begärt råd af dig, men följde dem inte, oc du tror väl jag nu lika litet skall göra det. Hon fortfor att emellanåt se tveksamt upp till honom. Och till råga på allt, snart kommer Martina hem. Hvad skall jag väl göra? Skall jag förtro Anton allt och skall Vag också ha mod dertill, när jag vet att detta skall bli min död! De hade nu nästan hunnit fram till det vackra boningshusets trappuppgång, på hvars öfversta afsats Anton Denkwart just visade Big. Du har promenerat länge, Agatha, vi ha väntat på dig med tået. Han sade dessa ord i en lätt förebrående ton; hans unga hustru var hans lifs solsken och han var vand till att i hemmet alltid se henne likasom fjettrad vid sin sida. Hon var med några lätta språng uppe bredvid honom på verandan, och det var med en blick af kärlek och outsäglig stolthet öfver hennes skönhet och älsklighet, som han slet henne intill sig, Med en halft harmsen åtbörd öfver sig sjelf. vände sig den unge läkaren ifrån dem. Hade han inte föresatt sig att aldrig blanda sig i Agathas angelägenheter, hvarföre höll han den icke. Det var ju icke hans menipg att störa sin fosterfaders och närmpete anförvandts husliga lycka, (Forts)