let i Paris eller genom mer eller mindre prirata mellanlöpare. Vi torde till slut icke böra lemna onämndt, att D. N. också anför såsom ett tidens tecen, att Aftonbladet svängt sig ifrån den ståndpunkt, det vid underrättelsen om krigets utbrott intog. Det sanningslösa i detta påstående ligger i så öppen dag, att detsamma blir öfvervägande komiskt. Att vi låtit en insändare, känd såsom militärisk författare, få införa några ur militärisk synpunkt gjorda resonnementer öfver alla de tänkbara möjligheter, som detta krig i sin utveckling kan komma att förete, torde väl icke kunna räknas såsom något slags politiskt uttalande från vår sida. Hvad angår häftiga utgjutelser, mot Preussen, så tro vi oss i sjelfva verket ha iakttagit långt större moderation i våra uttalanden än åtskilliga andra blad, ja utan tvifvel större än sjelfva Dagligt Allehanda och Stockholms-Posten. Vi ha visserligen icke dolt, på hvilkendera sidan våra sympatier äro, men den svenska allmänhetens sympatier gå med sådan bestämdhet i samma riktning, att det är alldeles öfverflödigt att vilja genom något slags agitation stegra dem, isynnerhet som med blotta sympatierna föga kan uträttas, och det är af vigt att en fosterländskt sinnad regeriog kan under förhandenvarande omständigheter uppträda med fullkomligt lugn under de flerfaldiga motsatta påtryckningar, ör hvilka den måhända blir föremål. Mot försök att alldeles förneka eller genom vrängda framställvingar nedslå dessa sympatier kunna vi emellertid ej visa oss alldeles passiva. Vi betrakta det officiella Preussen, det bismarckska blodoch jern-systemet, med fullkomligt samma ögon nu som 1864 och 1866 Men vårt lands ställniog är nu en helt annar än förstnämnde år. I den konflikt, som nu utbrutit, äro vi icke på ringaste sätt engagerade. Vi ha icke varit någondera parten: rådgifvare och ha icke iklädt oss några vare sig statsrättliga eller moraliska förpligtelser Vär ära och våra omedelbara intressen stå icke i det aflägsnaste sammanhang med casu: belli. Vårt land har med afseende på denns stora och vigtiga kamp, såsom medlem af der europeiska folkfamiljen, inga andra åligganden än hvilken som helst annan stat af andra ordningen i Europa. Men det tillhör vå: regering såväl som hvarje annan regering Europa att med vaksamhet och öppet ögs för stundens och framtidens faror följa händelsernas utveckling.