enkelt blott på stället marsch — allt nog, det var svärt att skiljas från det vackra Särö och dess hjertliga sommarbefolkning, som så vänligt emottagit oss. Vi hade dock under middagen i ett hänförelsens ögonblick lofvat att för dagen tillhöra vår furstligt generöse värd, dr Dickson, med hull och hår,, såsom uttrycket skämtsamt föll, och då vi sålunda icke längre egde oss sjelfva, så måste vi efter uttryckande af vår innerligaste tacksamhet följa anmaningen att gå ombord på Näcken, som något orolig frustade vid stranden. Hemfärden var särdeles behaglig. En för tillfället bildad qvartett uppstämde den ena vackra sången efter den andra, raketer kastades och salut gafs, liksom under bortvägen, från flera ställen å stränderna, och omkring kl. half 11 var man åter i-Göteborg, med minnet fullt af de angenämaste intryck, hvilka ganska säkert icke snart skola förblekna.