DANHARK. Folkets Avis uttalar sig uti ett i söndags utgifvet extrablad om kriget på följande sätt: Det jubel, hvarmed krigsbudskapet hos oss blifvit mottaget på gator och torg torde kanske skära i öronen på en och aimnan ängslig skatteborgare — att icke tala om att det enerat de politiska lumphandlare, som göra 1 uselhet och schackra med småsjälar! — Men så visst som vi hafva hopp om att den goda saken skall segra, så visst må hvarje dansk som har hjertat på rätta stället helsa denna kamp med jubel, till och med om han förutser att Danmark icke skall komma att stå utanför den! Det är en kamp, som måste utkämpas och de är och månader, med hvilka den kunde uppskjutas hade blott blifvit en galgenfrist, Prenssaredömet (Bismarck är blått dess uttryck för ögonblicket), som började sitt utrotningskrig mot begreppen lag och rätt med att röfva Slesvig från oss och som sedan furtsatt det genom att annektera sina grannländer, kan blott medelst svärdet begränsas, Ju mer tålmodigt dess runner fördragit dess kränkande anspråk, desto större blefvo de; med hvarje dag man lemnade det tid att smälta sitt rof, tilltager det i makt och då dess första grundsats lyder sår-Makt är rätt, så blir hvarje förökning ar dess Måxt lAtydig med rätt till förökade eröfringar. Det fiones igke ep pppriktig Prenpssare spm tiger med att Skagens Oddev är den blifvande gränsen för deras område och att Nordjutlands inkorporerande är blott en tidsfråga. Och skall det verkligen nöja sig med att det når Lillebelt? — Ingalunda! Fråga dem om målet för deras eröfringsplaner, så skola de svara med gamla Årndts visa; Ist:s Preussenland? Ists Schwabenland? Ists wo am Rhein die Traube gläbt? Ist:s wo am Belt die Möwe zieht? — O nein, o nein, o nein, 0 nein! Das Vaterland muss grösser sein! Vi vore icke danskar om vi ej skulle glädja oss öfver, att en annan stormakt, som just satt vår rätt bland sina fördringar, framträder fullrustad för att krossa hufvudet på den vendiska lindorm, som oupphörligt växt och