Aftonbladet – 20 juli 1870, sida 2

MV 5 HR VMA PN RR RR HT RE vel i detta afseende ingalunda förefunnits alltsedan anden år 1866 af hr W. Meves upptäcktes vid Ekolsund. (Se vidare härom i Svenska Jägareförbundets Nya Tidskrift, 7:e årgång. sid. 183—184 samt 214.) ERE Om krigsförhållandenas inflytelse på den utländska handeln och sjöfarten. Med författarens tillåtelse meddela vi här en af andre sekreteraren i utrikesdepartementet, hr C. F. Hambro, i hans skrift om de förenade rikenas konsulatväsen gifven och af oss i några delar sammandragen framställning af detta i närvarande stund vigtiga ämne, hvilken framställning kan tjena till väsentlig vägledning för våra skeppsredare, emedan den innehåller en på vetenskaplig grund fotad bearbetning af allt som rör den neutrala sjöhandeln i krigstider. Krigsförhållandenas inflytande på den utländska handeln och sjöfarten bringar konsuln i en ofta mycket svår ställning till de främmande autoriteterna, hvarför en närmare framställning af de häraf härflytande tjenstepligter blifver så mycket mera af nöden som de förenade rikenas konsulsstadga endast meddelar sparsamma föreskrifter till vägledning i förekommande fall. Det är folkrättens allmänna grundsatser jemte de på traktater hvilande speciella öfverenskommelserna, som här äro det väsentligen bestämmande, ehurn ingen af nämnda källor öfverallt är så fullständig, att icke konsuln ofta kan råka i ovisshet om hvad han bör göra eller underlåta till säkerhet för de nationella intressena, Samtliga hithörande bestämmelser kunna hänföras till en af följande tvenne förutsättningar, i det konsuln har att följa ett till sjelfva principen olika system af rättsreglor, allt efter som de förenade rikena omedelbart äro iunvecklade i fiendtligheterna eller de förblifva neutrala under ett krig mellan främmande makter. A. I händelse af ett krig, som utbrutit mellan de förenade rikena och den stat der konsuln är anställd, blifver följden som oftast att handelsförhållandena afbrytas så länge fiendtligheterna fortfara samt att konsulns embetsverksamhet under tiden inställes. Men ett sådant afbrott är dock ingalunda nödvändigt, alldenstund handelsförbicdelserna stundom fortfara äfven sedan fiendtligheterna redan öppnats, i hvilket fall konsuln har att afvakta närmare ordres från sin regering. Isynnerhet handelsagerter låter man vanligen fortsätta sin verksamhet, under det man plägar förfara något strängare mot consules missi, af hvilka man mera än at de förre befarar, att de skola göra iakttagelser i det fiendtliga landet till skada för de militäriska operationerna. Om konsuln emellertid blifver på sin post och i besittning af den honom uppdragna myndigheten, är det mera för dylika fall gifna specialbestämmelser än några allmänna föreskrifter som tjena honom till närmare vägledning. Ehuru gällande folkrätt till icke ringa utsträckniog medgifver konfiskerandet af privategendom under krig, har man likväl i många af de nyare traktaterna gjort ett uttryckligt förbehåll i akt och mening att undandraga det fiendtliga landets undersåter krigets omedelbara verkningar, i det man dels lemnat dem en viss tid att bringa sin person och egendom i behörig säkerhet, dels äfven medgifvit dem rätt att ostördt fortsätta sin handel och vandel, såvida de icke på något sätt taga del i fiendtligheterna, Äfven de förenade rikenas traktater innehålla icke så tå exempel på dylika bestämmelser, bland dem traktaten med konungariket Havaji af den 22 Juli 1853, traktaten mellan Sverige och Nordamerika af den 3 April 1783, artikeln 22, förnyad och utsträckt till Norge genom traktaten mellan de förenade rikena och Nordamerika af den 4 Juli 1827, artikeln 17, samt traktaten mellan Sverige och Ryssland af d, 13 Mars 1801, art. 34, Under dessa omständigheter är det kunsulers allmänna pligt att vaka öfver, att de hans landsmän tillkommande rättigheter förblifva okränkta, att, der sådant behöfves, noga underrätta dem om den bestämda tid de hafva på sig att bringa person och egendom i säkerhet och ötverhufvud att sörja för att fiendtligheterna icke utöfva större inflytande på nationens handel än som är oundvikligt. Sjelf förblifver han vid sitt embete till dess hans regering återkallar honom eller den främmande regeringen fråntager honom hans exeqvatur. Först sedan han lemnat alla de landsmän, som vistas inom hans distrikt, allt det skydd som behöfves, bör han, sist af alla, draga sig tillbaka och sörja för sin personliga säkerhet. B. När de förenade rikeva blifva neutrala under ett krig mellan främmande makter och deribland den stat, der konsuln är anstäld, är hans ställning vanligen icke mindre svår, alldenstund det förnämligast är här, hvarest landsmäns intressen mest äro utsatta för fara, som hans förhandlingar med de lokala auktoriteterna skola hafva sin största betydelse och institutionen utveckla sin högsta verksamhet till fördel för den nationella handeln och sjöfarten. En synnerlig vaksamhet åliga ger derföre öfverallt konsuln, helst de regior, hvilka här skola finna sin tillämpning, endast undantagsvis grunda sig på speciella öfverenskommelser mellan de ifrågavarande staterna, utan endast hafva till. stöd den allmänna folkrättens ofta obestämda föreskrifter. Det är en folkrättslig grundsats, som inertappade på att ha begått en dumhet: då de