Aftonbladet – 19 juli 1870, sida 2

rike ställt till oss och den patriotiska tillfredsställelsen öfver det värdiga sätt, hvarpå konungen tillbakavisat denna för den tyska nationen förnärmande begäran. Nästan samtidigt med den beryktade scenen Ems, då franska sändebudet af den preussiske monarken begärde garantier mot en möjlig förändring i prins Leopolds beslut, hade Spanien å sin sida uppgifvit hans tronkandidatur. Ett telegram från Madrid till L Independance af den 14 dennes berättar nemligen, att spanska regeringen till de utländska kabinetterna gjort ett meddelande denna riktning. Enligt de ministeriella Madridtidningarna hade kabinettet i S:t Petersburg gifvit ett: gillande svar på Sagastas notifikation om prins Leopolds kandidatur. Deremot hade alla de andra makternas sändebud i Madrid från sina hof erhållit instruktioner att arbeta för att han ej måtte bli vald. I Madrid bade stort uppseende väckts af 0 i den progressistiska tidningen Iberia, utrikesministerns särskilda organ, förekommanle artikel, hvari yttras, att om kabinettet i Tuilerierna visar sig alit för pockande och vill föreskrifva Spanien lag, det har i sina händer ett kraftigt svar, och det är att proklamera republiken. För en längre tid sedan framlemnade det franska sändebudet i Rom, markisen de Banneville, till kardinal Antonelli en not från sin regering, hvilken handlade om Civita Vecchias besättande med franska trupper. En korrespondent i Rom skrifver om denna not och Äntonellis svar derpå följande till Deutsche allgem. Zeitung: Hertigen af Gramont upplyser kardinalstatssekreteraren om de enträgna uppmaningar, som konungariket Italien och andra makter ställt till den kejserliga regeringen, att ändtligen göra slut på ockupationen. Gramont berättas i denna skrifvelse ha förklarat, att han ansåg sig först böra rådfråga den mest intresserade parten, innan han afgaf ett definitivt svar. Han bad derföre den hel. stolen att öppet säga honom, om någon anledning till farhågor för det påfliga områdets integritet förefunnes, för den: händelsen att ockupationstrupperna hemkallades; genom dessa förklaringar af kardinalen skulle den kejserliga reseringen vara i stånd att bilda sig en riktig öreställning om situationen och derefter lämpa sina mått och steg i den sväfvande frågan. Detta skall vara det hufvudsakliga innehållet at den af sändebudet Banneville till det romerska hofvet framlemnade noten. Kardinal-statssekreteraren har nu genom den apostoliske nuntien låtit tillställa hertigen af Gramont ett svar, hvars väsentliga inne håll är följande. I påfvestaten råder för närvarande det fullkomligaste lugn, och regeringen har en mer än tillräcklig truppstyrka till sitt förfogande såväl för att förhindra allt störande af det allmänna lugnet inom landet som att tillbakaslå utifrån kommande garibaldiska eller mazzinistiska invasionsförsök. Antonelli anmärker till slut, att om det romerska området skulle angripas af revuliera trupper eller friskaror, som direkt eller indirekt hade ett ryggstöd i den italienska regeringen, skalle man väl kunna reda sig med de sistnämnda, om man ställde den päfliga milisen emot dem, men ett dylikt fälttåg skulle dock alltid menligt inverka på det allmänna lugnet. I detta fall skulle i aila händelser det syftemål sättas på spel, för hvars skull Frankrike skridit till ockupation; nen kardinalen hoppades dock, att detta ej skall ske, äfven om Frankrike hemkallar sina .rupper, och att ingen allvarsam våda för reden i den romerska staten och för den hel. aderns säkerhet är att befara. Om omröstningen på kyrkomötet öfver dekretet rörande primatet och ofelbarheten i less helhet inhemtär man na några närmare letaljer. Så skrifves från Rom till Corresp. Havas, att 601 patres infunnit sig, och att nånga af dem, som erhållit permission, i största bast hade återkallats till Rom, på det att oppositionsrösternas numeriska betydelse skulle förefalla mindre stor. Församlingen nade i allmänhet ett mycket oroligt utseende; vå de flesta bänkarne samtalades halfhögt. . kyrkans stora skepp hindrade gensdarmer le nyfikne att närma sig konciliisalen. Alltfter som namnen uppropades, afgat hvarje ater med hög röst sitt votum, Det nog;ranna resultatet af omröstningen var fölande: 88 patres röstade non placet, bland undre kardinalerna Mathieu, Schwarzenberg ch Rauscher samt erkebiskoparne af Paris ch Grenoble. Dessa vota väckte utomorjentligt stort uppseende. 62 placet afgåtvos ned förbehåll. Alla öfriga voro jaröster. VUlgem. Zeitung tillägger, att 81 patres afsöllo sig från att rösta. Resultatet var såedes egentligen 231 hela och halfva motstånare mot 370 ofelbarhetsanhängare.