Aftonbladet – 19 juli 1870, sida 2

resten, om de sjelfva skulle få familj, så tycker jag... Söta du, tag för all del en kortlett Nå, det hade inte hastat med att dra fosterbarn på sig. Edvard har kanske haft någon tviogande och mystisk orsak härföre. — Agatha lekte med ett par brödsmulor och blickade hastigt upp. PPba småler, söta du, hvad tänker du på? Jag tänker på den lilla intrig, som måhända döljes häruvdep. Det var en oförlåtlig mor! Anton hade rätt. då han sade hon borde bli bränd. Jag förstår inte huru en qvinna kan falla, sade Agatha med en rodnad och en blyg blick. Det är ett ämne, som inte passar oss att tala om, jag vet nog det, och jag är glad att min bror inte hört oss. Han är särdeles sträng i sina principer: — qvinnan skall vara som ett klart glas,, — säger han, alla hennes handlingar böra kunna låta skärskåda sig. Vi hade en kusin på min mors sida, bon var mycket olyckligt gift, hennes man var en tyrann, och fattiga voro de också, så att de behöfde mottaga inackorderingar i sitt hus.7.tBland dem var en stadskassör, och en morgon stod vår kusin och gret bredvid honom, då min bror inträdde. — Det är opassande att du beklagar dig, Julie, likasom jag inner att det är opassande af stadskassören att trösta dig, sade han till henne i enrum och från denna stund blef jag förbjuden allt umgänge med den stackars Julie. Hon kom mellanåt upp bakvägen till mig och klagade ifver Antons hårdhjertenhet; men han påstod hon inte var något klart glas och detta rer hans skäl. Ja, nu är hon länge sedan öd, — Men det der stackars barnet... hvad ror du väl att det kan vara under Edvardsj sodbjertenhet ?