Aftonbladet – 18 juli 1870, sida 3

mig... en och annan liten äktenskaplig storm: by tycker jag skall bli pikant. O Gud! Det hörs att du inte vet hvad sådant är!... Jag minns åtminstone ingenting förskräckligare än då von Seboden och jag grälade!... Det vill säga, vi grälade precist inte, men vi voro inte alltid af samma tänke... En meningsskiljaktighet är för en gift qvinna högst obehaglig, sade fru von Seboden och höjde sin romerska näsa i medvetandet af depna japa sanning; men jag hade alltid den glädjen att han insåg sitt misstag. Det hoppas jag Fritz också skall göra! och hon sprang och mötte sin fästman samt frågade: om han väl någonsin skulle bli så grym och, vid deras blitvande dispyter inte alltid låta henne få rätt? Då kunde han falla på knä och kyssa hennes händer, och fru von Seboden betraktade honom gillande, medan Martina hastigt drog sig undan, i det hon sköt fram en stol åt honom. Det, der är mycket beqvämarep, sade hon, inte behöfver du göra dig så mycket omak. Och hop sjönk sjelf ner på en soffa, med de glänsande vecken åf sin sidenklädning utbreddå omkring sig och de mörkröda gardinerna kastände en svag rosenglans öfver hennes lifvade ansigte. Så kunde Bon fattå ett stort broderi -till en divanmatta, som hon påstod, hade följt henne älltsedan hon. blef fullväxt och väl skulle följa. heöne genom hela difvet, utan att hönd hade hopp omatt någonsin få det färdigt. Detta hade också all utsigt för sig... hor Kunde icke sy, utan att räkva stygnen det vill säga att hon måste. tiga, och det kunde hon omöjligen längre än tio minuter; hon hade öfver hundrade gånger förgäfves SS brioga upp tystnaden åtminstone til el