Aftonbladet – 16 juli 1870, sida 2

o under utrustning. La Dryade ligger fären: g sedan kl. 8 i morse för att gå ut för att! an ofva sina maskiner, och pansarirebattenrå ormandie går nb i Morgon i samma ändasul a. telegram har expedierats till Maltaloss r att hemkalla den utevärande eskaderii:va Lorient armeras fregatten Pallas, korvet-jsk rna Catinat, Tisiphone och Decres samtme visoångarne LL Hermite, Bourayne och Dayot, ve e flytande batterierna Arrogante och Imprero able samt de ofaniligt stora träöspörtångarne ge tuerrigre och Japou. — Från Brest skrifves,na tt norra pansardivisionen under konteramira1e n Dieudonnes befäl, den 8 på aftonen lempa at redden, fullt rustad med förråder och lär chi ammunition, slyrände vesterat. Petlsk kulle ej vara omöjligt, att denna divisionm unde sammanträffa med den preussiska panhe areskader; sbih; uhder prins Adalberts befäl jlvi tadd på en öfningsexpedition tiil Canzrie-lni jarne, anlupit Plymouth, men vid afgången la lerifrån fått order att skyndsamt begifva sig fc el: . : Om rustningarha skrifves från Paris den jv I1 Juli följande: . ti Härvarande garhisbn äfvönsom den i Ver-1i sailles har fått befallning att hålla sig fär-jt dig att bryta upp en dag efter erhållna ore dres. Dessa regementen skola jemte de trup-1g per, hvilka befinna sig i lägret vid Chålons, v i de östra departementen och i Lyon, bildals deti första armån; som blir. ungefär 159,000 in man stark. Fn andra ärmö (115900 man)d håller äfven på att organiseras och skalljk vara marschfärdig om några dagar. Från Algier skall man hemkalla nio infanteriregementen (deribland zuaverna, turcos och fefyrerna) samt sju kavalleri-regementen. Dessa äro färdiga att ombarkera; Alla pera mitterada soldater ha i går erhållit order att 1: inställe sig hvar och en vid sin kår. Vidj: krigets utbrott skall regeringen genast begära kammarens bemyndigande att upptaga ett län ä Sä milliard. tt större antal of-i ficerare, tillhörande generalstaven öck ingeij: niörkåren, ha i går afrest till Frankrikes. östra provinser. : — Times uttalar sig i en ny artikel för den li il denties om det då ännu endast hotande l. kriget på följande sätt: Sädan dön första bestörthniogen öfver ttrottet af Frankrikes förbittring möt Spanien och Preussen förgått, skall man i vårt land lirva benägen att med ett visst lugn motse framtiden. Vår pligt såsom nation är tydlig. Drottningens ministrar få icke spara några ansträngningar, för fredens bibehållande. På samma gång de förehålla Frankrike dess öfverdrifna ömtålighet och erinra det att Här i värsta fall endast var fråga om ena skymf, icke om en oförrätt, skola de utan tvifvel änböfalla de andra stater Frankrike indragit i tvisten en fredlig hållnibg. Allmänhetens välönskningar skola följa alla sådana meddelanden, ty vi äro alla af grundsats emot krig, och ett krig mellan Frankrike och Tyskland skulle vara lika ätdamålslöst som det skulle blifva envist och blodigt. Men får vi, såsom en vänskaplig makt gjort allt hvad vi förmått för att bibehålla freden, torde många säga, att! om dessa två militärstater icke kunna lefvai fred förr an dö pröfrat sin styrka och visat verlden hvem som har öfvervVigtet på kontinenten, vinnes föga på att uppskjuta ett krig, hvars förberedelser äro nästan lika förI derfliga, som kriget sjelft. Ivga sådana skäl få likväl utörva inflytande på vårt handlingssätt. Utbrottet af ett krig mellan Frankrike; och Preussen är endast alltför zz traktande af den sinnesstämning som blifvit framkallad; men det har funnits exempel på ett lika starkt groll som likväl gått förbi titan att medföra en sådan olycka. Frankrikes förbittring met Fngland år 1840 och under då nästa tre eller fyra åren var nästan lika häftig söm hu möt Preussen: samma förbititing framträdde ånyö år 1858, öch det är endast att tillskrifva det lugna engelska nationallynnet, som afhöll sig från att återgälda de dagliga utfallen från tribunen och pressen, samt Ludvig Filips och kejsar Napoleons var. samhet å ena sidan, våra egna ministrars å den andra; att freden kunde bevaras. Witro, alt det äfvet nu står i statsmäonens makt, oin de blott vilja visä Sainina kofsathhet att stilla det nuvarande grollet mellan Frankrike och Preussen till dess det dör bort af sig sjelft: Ganska stora framsteg hafva skett lunder de (vå sistå åren. Fransmännen hafva försonat sig med skapandet åf döt nordtyska. staten och konungens af Preussen öfvervigt. I I Deras egen moraliska känsla har ledt den: till att mot sin vilja sympatisera med det -Ityska enhetsstäfvandet, och de kunna icke undgå att erkänna, att om ock Preussen gick något hårdhändt tillväga, det i sjelfva verket icke fanns något annat sätt att bryta ett systöm,j som dittills hållit det gemensamma fäderneslandet fjettradt och förlamadt. Sålunda utförde tiden en stor förändring, men ; I Thiers teorier voro i tysthet skjutna å sido, loch hade icke denne olycksbringande hohenzollernske prins varit, skälle kifvet mellan Frankrike och Preussen innan kort varit bortglömdt. Nu stå sakerna värre än någosin. Ett recidiv är alltid farligare än den ursprungliga sjukdomen. Sjelfva den förtviflan som griper dem, hvilka arbetat för freden, när de fiona att ett ögonblick är tillräckligt för att förstöra månaders och års arbete, är i sig sjelf en allvarsam fara. Då vi yrka att man skall göra allt hvad man kan för att bibehålla freden, ledas vi mera af moraliska grunder än af sådana, som tillhöra den traditionella europeiska politiken. Vi må gerna säga det med ens: vi fråga föga efter den makternas jemnvigt, som under de sista två eller tre åren, betecknande nog, utelemnats ur inledningen till I myteriakten. ) Ett krig mellan Frank.rike och Preussen skulle blifva ett krig om ( venstra rhenstranden och skulle utan tvif. Ivel komma att fortsättas ända till dess den Fö rr ff öre OP BO ER TT ÄT