Aftonbladet – 15 juli 1870, sida 2

flyttade sina stora ögon från en väggspegel och på den talande. Jag gör det åtminstone aldrig. Åh nej, man känner nog dig, svarade den andre med ett kort skratt. Jag förstår sannerligen inte huru Florentine kan få sin eländiga galemathias tryckt. Fråga Richard Pennersonx, svarade hr Kramer med en liten tvetydig min. Du menar han får dem gratis. Det har jag inte sagt. Nej, det är sant, du säger aldrig någonting. Hvad tycker herrarne om att förläggarne skola ha möten med hvarandra? frågade en ung herre med pince-nez, feta kinder och Jjusa moustacher, och som nu sällade sig till de båda talande. Jo, efter detta få vi bereda oss att höra en ännu större jämmer öfver att romanlitteraturen inte går, sade hv Kramer. Den, som har sett af dina arbeten en fem å sex upplagor, slipper väl att höra detta. Det var oklokt — jag tror dem om bättre. Fy tusan, det är dumma tillställningar i alla fall, jag har aldrig tålt några möten! Utom kärleksmöten! Nå ja, någon afsvuren fiende till undantag är jag intel och hr Samslöf lät sina ögon med en don Juans blick ströfvs omkring bland damerna. Nu kunna de i klunga komma öfverens om bästa sättet att pruta ner våra arvoden. Herrarre bör göra strike, tillrådde herrn med de feta kinderna. Tala herrarne väl med mig, så skall jag ge förläggarne en släng i tidningarne. Nej, man bör inte tåla allt, derför har man opposition.n! Att behandlas som slafvar — aldrig! Skål, mina herrar! Hvad är det der för en? hHviskade hr Skumslöf till sin vän. sJag har en gång träf