Aftonbladet – 14 juli 1870, sida 3

annan lösning är illusorisk och löjlig. BLANDADE ÄMNEN. Politisk krönika. (Efter en fransk tidning.) ! Nittonde seklet skall alltid blifva ryktbart i historien derför att det bragt till verlden två män med öfverlägset snille: Bismarck och Rocambole; men den Bg ministern är, enligt vår åsigt, vida öfverlägsen Ponson du Terrails hjelte. För det första arbetar han i stort och de resultater, till hvilka han kommer äro på helt annat sätt remarkabla; vidare opererar han under Europas ögon, under Frankrikes isynnerhet, med en händighet som öfvergår alla hrr Houdin, Le Tort och Bosco i verlden. — Han borde gifva representationer på-den lilla teatern vid boulevard des Italiens, han skulle bestämdt få ohyggligt med folk. Jag föreställer mig så väl den första representationen. . Salongen är full af krönta hufvuden, af ministrar och ambassadörer. Ridån går upp. Hr Bismarck i full uniform presenterar sig och gör de tre vanliga helsnpingarne. Messieurs,, säger han, jag skall hafva den äran att gifva en stance i trolleri. Ni se sjelfva att jag inte har något gömdt i mina händer, i mina rockärmar eller i mina fickor; allt beror på fingerfärdigheten och snabbheten i rörelserna. Jag skall ha den äran, Messieurs, att börja med några konster, som äro mycket lätta. Voici — några muskottnötter, som jag vill lägga i händerna på några af sällskapet (han utdelar dem åt konungen af Hannover, hertigen af Nassau, presidenten i Frankfurts senat m. fl.). Jag sätter denna låda på denne herres knän, som alls inte är min medbjelpare eller på minsta vis prearerad. (Han lemnar lådan åt konungen af reussen.) : Håll fast, Messieurs, mycket fast! un, deux, I trois! (Alla nötterna ha kommit i lådan. Hand. I klappningar. Napoleon klappar icke i händerna, han tyckes ha tråkigt.) Hr Bismarck: Åh, jag har väl bättre än så att bjuda på, Mes ieurs! Se här har jag två bägare; jag kallar den-ena Spanien, den andra Dässeldorf. nder den här sitter en gubbe af papp. Uppgiften är pu att låta bonom komma in i den andra bägaren, der det inte finns någonting alls. Jag ber att två af åskådarne måtte på nära håll öfvervaka detta experiment, som verkligen är anmärkningsvärdt. (Hr Benedetti sätter sig vid ena bägaren och hr Mercier de Lostende betraktar I noga den andra.) Eh bien, Messieurs, jag vill ytterligare öka det . I svåra i konststycket: min lilla gubbe bar preussisk uniform, efter changementet skall han vara klädd som spanior och ha i sina händer två par castagnetter; han bär nu på hufvudet en pickelhufva med åskledare, han skall strax bära en krona. Var så god och se noga på! Un, deux, trois.. Voila ! (Changementet är gjordt. Allmän förvåning i salongen, hrr Benedettis och Mercier de Lostendes häsor ha blifvit så långa, att scenen blir alldeles mörk.) Napoleon II1: Låt nu gubben gå tillbaka i den första bägaren. a Bismarck: Impossible, ers majestät, impossible. Napoleon III: Ordet impossible finns inte i franskan. Hr Bismarck: Det är preussiskt, sire. Napoleon IIT: Jag kommer tillbaka i morgon och om ni ej då utför experimentet i omvänd ordning, så skall jag traktera er med nötter af min sort. Hr Bismarck: Eh bien,imorgon. Alla draga sig tillbaka i stor oordning, undantagandes hrr Benedetti och Lostende, hvilka genom sina långa näsors längd ej kunna komma ut, åtminstone icke förr än vid den kommande expropriationen pour cause dinutilite publique. — Kosackerne i Torneå. Från Haparanda I gkrifver D. A:s korrespondent följande rörande den uppvisning i ridt, som i Torneå företogs med den der förlagda kosackafdelningen vid prins Oscars besök i staden: På gården till kasernen voro kosackerna redan till häst, alla smärta, välvuxna ynglingar från 16 till 30 år, men de flesta under 20-talet. På H. H:s fråga uppgåfvo de sig tillhöra de donska irreguliera kosackerna. Man kar vanligen hos oss en alldeles falsk föreställning om en irregulier kosack. Man tänker sig -en rå personlighet i en smaklös barbarisk drägt, med stubbadt hår och vildt skägg. Misstag. En irregulier kosack är, med få undantag, en vigt, glad och höflig pojke i en smakfull drägt, med väl rakad haka, små koketta mustascher och ett ytterst omsorgsfullt vårdadt,rundskuret polkahår, som under ridten i rika lockar omfladdrar det vanligtvis milda och fina ansigtet, i hvilket endast det blixtrande, mörka ögat och den för orientalen egendomliga mörka blekheten i hyn angifva en för oss främmande stam. De irreguliera kosackerna äro sjelfva egare till sina uniformer, sina vapen och hästar. Dessa senare äro mycket små och lurfviga, men synas vara nästan ett väsen med sin herre. De styras mera af hans ord än af hans tygel. Bland de irreguliera kosackerna existerar stor uniformsfrihet. I dag buro de alla sin paraddrägt. En liten pelsmössa, kokett anbragt på sned (behagsjuka, ett afgjordt fel hos en vesterlandets geutleman, torde nästan kunna anses som en dygd hos en kosack), en mellanblå, kort, veckrik vapenrock af fint kläde, utan kovappar, snarlik våra prestkaftaner; vida benkläder af samma tyg och färg med breda röda passepoiler ; fina, sporrbeprydda, låga stöflor utanpå byxorna — se der hela uniformen; hvartill för officerarne blott tillkomma eleganta epåletter af silfverfjäll. Vapnen bestå af en kort sabel utan bygel eller parerstång på handtaget, helt enkelt instucken i slidan, likasom våra matrosers sjömansknifvar, och som bäres frampå magen i ett slags egendomligt österländskt gehäng ötver högra axeln, så att, i motsats till bruket hos oss, den konkava sidan af vapnet kommer nedåt och den konvexa uppåt; ett par revolvrar i bältet, karbin öfver skuldran och en 10 fot lång lans i handen. Remtyget, hos manskapet af svart läder, består hos officerarne af silfvergalon. Så presenterade sig inför H. K. H. hertigen af Östergötland kosackgarnisonen i Torneå den 22 Juni 1870. Kosackofficeren, en rysk generalson, en uvg man under trettiotalet, lefnadsglad och belefvad efter ryskt mönster, stod på kaserntrappan och he!sade prinsen välkommen. Folkhopen stannade på gården, men prinsen och vi, som fått fördelen af hans sällskap, trädde in i byggnaden. Den är liten, omålad, i konstlös stil, genomträngd af den egendomliga lukten af ryskt läder och innehåller tre hufvudafdelningar, tvenne rum och ett miniatyrkök, som tillika är tambur för officeren, och tvenne logementer för manskapet. Kasernen är nybygd; den förra nedrefs under fransk-engelska kriget af kosackerna sjelfva, som derigenom ville rädda den lilla finska gränsstaden från eld och I AA 2 oo rr RR