Aftonbladet – 14 juli 1870, sida 3

stadslikaren Kjöning från Fredriksstad. MEESE TRAIL DANNHARK. De af riksdagen antagna lagarne om en utomordentlig skatt för finansåren 1870—72, om aflöningsstaten för de i ministerierna — utom utrikes-, krigsoch marinministerierna — anstälde embetsoch tjenstemän, för åtskillige under finansministeriet lydande embetsmän, för amtsförvaltarne och för postoch telegrafverket samt om hyresersättning för amtsförvaltarne och tulltjenstemännen ha den 2 Juli utkommit med kunglig sanktion. Kyrkokommissionens betänkande tillstäldes i lördags kyrkooch undervisningsministern, och skall snart blifva tillgängligt för allmänheten. Vid Aalborgs stifts prestmöte den 7 dennes framlade biskop Kierkegaard 1:a delen af den nya bibelöfversättningen och höll derefter ett föredrag öfver Enten-Eller, hvarpå följde diskussion af några frågor rörande kulten. Folkethiogsmannen för Kjöbenhavns 5:te valkrets, Bille, höll, på grand af en till honom för någon tid. sedan stäld uppfordran, i måndags på aftonen uti Suhmsgades skolas gymnastiksal ett möte med sina valmän. Omkriog ett par hundra hade infunnit sig. Bille uppfordrade de närvarande att ställa frågor till honom, på det han måtte komma i tillfälle att uttala sig om det som närmast låg valmännen på hjertat. Fredrik Bajer önskade att känna riksdagsmannens ställning till den förenade vensterns program samt hemstälde, huruvida det icke skulle vara riktigast att de lagförslag, med hvilka man icke blifver: färdig på en-riksdag, vid nästa riksdag återupptagas till fortsatt behandling och icke åter underkastas tre läsningar. Dessutom framstälde han sitt förslag från i fjol, angående valkretsbandets lösning. Handlanden Christensen frågade, hvilken ställning folkethingsmannen skulle intaga till en adress, som man snart ämnar ingifva angående beskattningen i städerna utom Kjöbenhavn, och posttjenstemannen Faber frågade, om han icke ville arbeta för att riksdagsmanna-arvodena blefve nedsatta, hvarigenom riksdagarne kun: de blifva kortare. Bille gaf mycket utförliga svar på de gjorda frågorna. Han hyste icke mycket förtroende till den förenade venstern och kunde icke i dess program se något, som kunde tjena till grundval för ett varaktigt samarbete. Det uttalande der förekom om den slesvigska frågan gladde honom; men ban beklagade att det icke kommit år 1864 eller åtminstone 1866. Uttalandet om den skandinaviska saken tillade han icke mycket värde. Utan tvifvel skulle dr Gert Winther vid något lämpligt tillfälle åter öfvergifva den, och hvad J. A. Hansen beträffar, var detta endast ett nytt blad i den rika krans af meningsomskiftningar denne politiker bundit. Bajers förslag om lagförslags fortsatta behandling vid ny riksdag och om valkretsbandets lösning kunde han icke vara med om redan derföre att de förutsätta en grundlagsförändring. . Af samma skäl måste han vara emot Fabers förslag, ehuru han visserligen helst skulle önska att riksdagsmännen allsicke finge något arvode. Hvilken ställning han skulle intaga till den af Christensen nämnda adressen, kunde han icke veta förrän han sett den. Derefter angrep seminariiföreståndaren Tang i mycket starka ordalag dem som voro skuld till grundlågsförändringen 1866. Genom denna hade man fått ett landsthing som svarade mot folkethinget unogefär som en istadig häst mot en yster, och med ett sådant spann var det mycket svårt att köra statsvagnen. Det blif. ver ingen ro i landet förr än vi få Fredrik VII:s grundlag tillbaka. Härpå svarade Bille, att han trodde, att det varlandets sed att när man fick en yster häst, spänna en istadig vid sidan af denne för att kunna åka någorlunda säker. Föröfrigt visste han icke, hvilket thing som enligt Tangs uttryck var det ystra, ty än gick det ena, än det andra före, Derefter erinrade han om att det just var det parti som skaffat oss frihet, man nu beskylde att hafva kringskurit Fredrik VII:s gåfva. Sedan mötet varat i ungefär 2 timmar, upplöstes det med ett lefve för folkethingsmannen Bille. Tidningen Hejmdal uttalar sig i en ledande artikel för i lördags om sm ställning till partierna. Den erkänner, att de nye ministrarne äro fosterländskt sinnade män, af hvilka man kan vänta att de i de båda stora nationella frågorna, den slesvigska och den nordiska, skola verka i fosterländsk riktning, men kan dock icke dölja för sig, att deras grundåskådning af de inre sambällsfrågorna otvifyelak