Aftonbladet – 14 juli 1870, sida 2

der, som skänkte talarne sitt öra, var i ett ständigt aftagande. Biskop Marets senaste tal hade knappt fyrtio fäder hedrat med sin uppmärksamhet. Så mycket lättare blef det att på en på söndagen hos Rauscher hållen internationel rådplägning ernå allmän enighet inom oppositionen. Alla ännu på talarelistan stående biskopar med undantag af två, hvilka ansågo sig ännu böra arbeta för en personlig angelägenhet, gingo in på att afstå från ordet. Dessa båda, den ene var biskopen af Oran, höllo på måndagen sina korta föredrag inför den temligen otåliga och bullersamma församlingen. Afven biskopen af Civita Vecchia beträdde för några ögonblick talarestolen, och derpå tillkännagaf den presiderande kardinalen, att till följd af afsägelse af på talerelistan uppförda diskussionen vore afslutad. Vid dessa ord utbröt bland majoritetens medlemmar en verklig storm af triumferande glädjeyttringar, hvilken på det djupaste sårade biskoparne af minoriteten. I Rom betraktar allmänheten redan ofelbarheten såsom proklamerad; kurian låter förbereda alldeles utomordentliga högtidligheter och skall på proklamationsdagen med stor pomp och ståt låta bära Petri stol till koncilii-aulan, om möjligt på patriarkernas och primaternas axlar. Men minoriteten visar alla tecken till nedslagenhet och rådiöshet; söndringen inom densamma är så stor, att de särskilda nationella grupperna inom sig tänka och tala mindre fördelaktigt om de andra. Biskopen af Orleans skall befinna sig i en högst förbittrad sinnesstämning och ha beslutit att före den offentliga sammankomsten afresa från Rom. Kardinal Schwarzenberg har redan flera gånger förklarat, att han skulle nedlägga sitt embete och draga sig tillbaka till privatlifvet, om påfvens personliga ofelbarhet förkunnades såsom trosdogm. Man har likväl kommit underfund med, att denne kyrkofurste redan för nästa vinter hyrt sig bostad i Rom, och kan icke rätt öfvertyga sig, att han ämnat den blott och bart till enskildt bruk. Ett på eftermiddagen ingånget telegram meddelar, att påtvens ofelbarhet nu verkligen blifvit proklawerad den 13 dennes med den väldiga majoriteten af 450 röster mot 88; 62 af biskoparne hade reserverat sig mot beslutet. Detta är en nyhet, Isom torde väcka ganska ringa intresse i en tidpunkt, då krigets olycka sväfvar hotande ötver våra hufvaden och tager hela uppmärksamheten i anspråk.