Aftonbladet – 13 juli 1870, sida 2

måste bevaras och hemlighållas — skrifver hon just härem — se här är hennes bref. Nej, söta du, nu orkar jag inte läsa det — jag tror jag gått en half mil i dag, — och Agatha slöt till ögonen och sköt vänligt undan Martines framräckta hand. Hon orkar då aldrig med någonting, — tänkte Martina och kastade en halft föraktlig blick på den fina gestalten, som med halfslutna ögon stödde det tillbakalntade hufvudet mot ena sidan på fönsternischen, der gardinerna bildade en hvit och veckig bakrund. ; Stockholm är bra, återtog Agatha, om inte de rysliga distanserna voro — man blir trött både vid att åka och gå. Ja, du är aiideles för mycket i rörelse, min älskling,, sade herr Denkwart, som nu inträdde, motionen är visst bra, men för mycket är för mycket. Det är obestridligto, sade Agatha med ett lätt och klingande skratt, i det hon räckte honom båda händerna. Martina hade satt sig ett långt stycke från dem och fattade en bok medan hon kailt betraktade den. hjertliga scenen framför sig, Du medger således för första gången att du är trött, sade hr Denkwart; det gläder mig verkligen, Agatha... jag har just fått ett telegram... sockerpriserna ha fallit ännu ett öre.n Att ha en man, som bara tänker på sockerpriser! sade Agatha gladt, i det hon gick fram till soffan, der hon i halfliggande ställning med handen stödd mot kinden betraktade sin man, som vandrade fram och till. baka i det aflånga, mattbelagda rummet. Du skulle tänka lite mera på mig, ja, sannerligen borde du inte detr, tillade hon med ett pockande barns egensinne, och framför allt, kura kan du ha bjerta att visa dig glad