Aftonbladet – 11 juli 1870, sida 3

laddningar (då i och med detsamma kalibern skulle kunna ökas), så vore måhända det lätta fältartilleriets naturligaste utveckling, i fråga om materielen, att söka åt detta håll; och den ötverlägsenhet öfver infanteriet, man; nu i så många fall tror sig böra fråndöma artilleriet, skulle då säkerligen tvärtom i många fall blifva detsamma tillerkänd. T ehuru man ej skulle hinna aflossa fullt så många skott i minuten med kanonen som med geväret, vunne dock genom mängden af granatskärfvor och skrot, som på en gång utslungades, artillerielden med en ökad hastighet en så väsentlig fördel, att artilleriet måhända till och med på nära håll skulle kunna upptaga striden mot en samlad infanteritrupp. Den åsigt vi här uttalat om kärrexs byssans framtida betydelse, i händelse denna skjutpjes kunde erhålla en sådan utveckling, att densamma med afseende på kaliberns storlek kunde intaga det nu brukliga lätta fältartilleriets plats, är ingalunda ny — den eller en liknande tanke uttalades redan för öfver ett år sedan vid ett föredrag om detta vapen, som då hölls inom militärsällskapet; men den lyckliga utgången af de senaste försöken har gifvit oss anledning att erinra derom. Oss förefaller det åtminstone ej orimligt att tänka sig, det fältartilleriet och dermed måhända hela krigsföringssättet, skulle kunna erhålla en vigtig omdaning genom utvecklingen af den ide, som ligger till grund för konstruktionen af den lilla försökspjes, hvilken man kallat Kung Carls Kärrebyssa,