Aftonbladet – 11 juli 1870, sida 3

utan ett visst förakt, för alltid ryggen å fria konsternas akademi, för att räcka han den åt grosshandlar von Seboden, hvilken, de är allt skäl att hoppas, bättre förstod henne Vid tjuguåtta års ålder skref hon en kän slofull novell, som omedelbart derefter ble tryckt i en kalender. Efter denna stunt voro hennes sympatier endast riktade åt et håll: litteraturen. Då och då såg man härefter i bokhandeln något litet opus af Flo. rentina, — och fru von Seboden sade ofta icke utan tillfredsatällelse till sina vänver att oFlorentinaso arbeten kunde sättas händerna på hvilken oskyldig flicka som helst. Kritiken faon icke något att invända häremct, den erkände att hennes hjeltinno voro epglar, hennes hjeltar lamm och hennes bofvar trefliga hedersknyfflar, När unga författare klagade öfver hurt svårt det var för dem att få tryckt sins opus, då sväfvade öfver fru ven Seboden: läppar ett litet öfverlägset leende och hen. jan ramerska näsa vidgade sig något, medar on försäkrade sig aldrig ha rönt någon svårighet härvid! De unga författarne sade henne, att det inte var något att förundra sig öfver; hennes. arbeten voro ju så rens och älskliga; och så åto de af hennes kalftekar eller hönsfrikassöer och dr ko fradvande bäjerskt öl dertill under det ge hvit. kåde till hvärandra att de nag också fia förläggare, om dö sken as -onUul f une Vilja lemns lem sina arbeten gratis. . var hos denna litterära dam Martins skulle tillbringa en del af vintern. . Till följd af detta beslut stod hr Denk: vart med fru och dotter en morgon i fn von Sebodens förmak. Efter några sekun ers väntan trädde den värda enkan emo lem. Hon omfamnade den ena efter de ndra, så att glasperlorna kring hennes hal