Aftonbladet – 11 juli 1870, sida 2

MM än mm sina kinder. — Och qvällskuggorna föllo allt tätare och slöto sig i tyst förtrolighet samman, men utan att hviska frid i hennes själ. Hon följde med ögonen gaslågorna, som en och en i sender började glänsa neråt den långa, raka gatan, medan ett entonigt, hackande ljud från köket afbröt stillheten. En jsande känsla af en tråkig hvardagsverld for härvid genom henne. Den ena dagen skulle förgå som den andra full af bråk och sträfvanden, utan något synnerligt mål eller särskildt resultat, från ett jägtande efter nöjen till ett dåsigt enahanda, och lifset skulle inte ett enda ögonblick bjuda henne den ringaste poesi och kärlekens lifgifvande sol skulle aldrig tränga tiil henne. Den man hon älskade hade gift sig med henne derföre, att han kommit underfund med hennes dåraktiga känslor, och utan att dela dem fattade han medlidande med henne och gaf henne sp hand, ja, så var det! Och hans hjerta tillhörde mabända e2 apnan, som kanske af en oyck vändt honom Trygger, Det var en vanlig historia — om hon berättat dep för pågon, s skulle denne ha smålett åt heppe, hennes egen goda mor icke undantagen, om kon på samma gång sagt att Edvard ailtid var en öm och god make met henne. Om hon talat om den framtid hon drömt sig och den hon nn visste sig gå till mötes, så skulle man påstått, alt hon tagit lifvet på ett öfverspändt ätt, att verkligheten innebar en högst obetydlig del romantik och att tidsandan fordrade mera en lugna beräkpipg än ett svärmiskt drömmeri. Om Edvard egt millioner och hon erkänt att hon gift sig med honom tör dem, så skulle man törr förstått dessa känslor, än om hon jörklarat sig föräraga en Saharas öken eller ed Siberiens -nöfält, blott hon fick vara allt för den hon älskade, Hon tänkte på Edvards lugna lyppe,