Aftonbladet – 11 juli 1870, sida 2

nöjd, för att kanske i samma ögonblick börja en grobblånde torskniog öm vä hans upppförande mot Agatha röjde nägot spår at ett djupare och undertryckt intresse fa sökte då finna någon obevakad, varn Nick, något ömmare topfall i hang röst pä han talat till henne. Hon granskade Agathas toilett, hennes anletsdrag och minsts rörelser. Hon synade hennes behag genom förstoringsglas och fann ett bittert nöje at! tänka på den förtrollniog denna öfverallt utöfvade; och taktade sitt upproriska hjerta med att säga; att det var helt nåturligt, att Edvard skulle fästa sig vid en så lysande varelse. Hon tänkte på huru det skulle varit, om Agatha nu sutit vid hans härd — ock, säkert hade hon icke behöft undra hvar henngs make hade rest; kon skulle förstått att framkalla häns förtroende, bon skulle löckat sol i hemmet, medan återigen skuggorna alltmera skockade sig samman ömkring henof sjelf, lägrade sig tuvgt hvartbän bon är blickade och förbytte lifvets klara dag ti. nätt — en Jång, sorglig natt, der ingen bleknad stjerna bådade gryningen till ep förboppningstu lare morgon. Det var endast en lös misstanka man utkastat i hennes själ; men Helerg höll sig fast vid de mörka skuggorna, hvars i början små och gpbestärsda konturer, plötsligen blefvo skarpa och klara och växte till gigantiska proportioner. Att Edvard aldrig älskat henne blef henne klart — hon kände sig förnärmad och olycklig öfver att på sätt som skett ha blitvit hans hustru; — hennes hjertas enda, allt annat förtärånde, Jlidelsefuila begär Jae varit efter kärlek och den skulle aldrig falla på henngg del — pförstådd, ja, kanske knappast tåld skulle hon vid hang sida framsläpa sitt lif. Åktenskapet hade för henne blifvit ett pryckande band, der hvarje hjertligt när