Aftonbladet – 9 juli 1870, sida 2

Edvard satt vid sitt skritbord med ett öppet bref framför sig. Den vänliga blick Helene beräkvat och som likt ett solsken skulle tränga in i hvarenda skymmande vrå i hennes själ föll icke den qvällen: ja, han syntes knappast märka henne och ändå hade den unga makan aldrig haft så friska och blomstrande kinder eller bjudit honom ett mera gladt och ljuft leende. Jag kommer att resa bort på några dagar, sade han etter ett långt och mörkt grubbel och såg med en tankspridd blick bort till benne. Den bär resan blir grufligt oläglig, men ... doktor Strenger öfvertar min praktik så länge Helene, skulle du vilja vara snäll och se till att en liten nattsäck blir i ordning åt mig. Jag gör emellertid en sjukrond nu... i morgon bittida reser jag. Han stoppade det framför honom liggande brefvet på sig, tände en cigarr, stack den brionande ändan i munnen på sig och svor sakta öfver sin tankspriddhet. Helene stod ett ögonblick och såg efter honom, derpå drog hon ut lådorna i bans chiffonier; hennes leende var nu borta och-rosorna med. (Forts.) REFERERA