Aftonbladet – 8 juli 1870, sida 3

dock Ryssland på sin 5—7 procents räntegaranti för omkring åttahundra svenska mil jernväg, som redan i medeltal varit öppnade för trafik i omkring fyra år, likväl tills dato endast utdelat omkring 1!2 procent af hela anläggningskapitalet. Den starkt växande trafiken gör att man med sannolikhet kan beräkna, det hädanefter ytterligare blott omkring 1 procent kommer att tagasi anspråk, innan banorna gifva full ränta och att sålunda Ryssland mot den rifiga kostnaden af 2!2 procent af anläggningskapitalet vunnit de för dess utveckling betydande fördelarna af ett fullständigt jernvägssystem. Lika gynnsamma och ännu förmånligare visa sig dylika räntegarantier i Tyskland, England, Ostindien, Österrike med flera länder, för att ej i främsta rummet tala om Nordamerika, der sålunda årligen många hundrade mil jernvägar åstadkommas. Allra gynnsammast blir resultatet, om man i räntegarantien lyckats förbehålla sig att af framdeles blifvande öfverskott utöfver bestämd minimiränta få ersatta de utbetalningar, som möjligen de första trafikåren föranledt. Endast Italiens räntegaranterade kustbanor, som sakna genomgående trafik, hafva att uppvisa en räntegaranti, som fortfarande tages i anspråk, men detta kommer i viss mån äfven af de alltför sväfvande vilkor, på hvilka dessa garantier först uppställdes och hvarigenom bolagen kunna göra en stor del af sina inkomster osynliga för statens kontroll. I motsats mot de flesta andra jernvägar kan deremot bergslagsbanan bevisas redan från första början komma att upptaga en stor genomgående trafik utan att behöfva afvakta ortens, utveckling efter banans fullbordande. A ena sidan bar man outtömlig tillgåpg på den rikaste och mest lättbrutna malm, som blott fordrar ökad tillförsel af bränsle för att, i stor skala genast kunna tillgodogöras. ÅA den andra har man stenkol och cokes, som ända till ett belopp af 30—40 millioner centner årligen kunna tagas i retur af förbi Englands kust gående trädragare, hvilka nu i brist på återfrakt mestadels nödgas gå till Sverige i ballast. Vidare har man längs hela norrländska kusten en mängd ångsågar, som årligen uppbränna eller gagnlöst förstöra sågaffall, genom hvars tillgodogörande omkring 5 mill. centner billigt träkolsjern kunde åstadkommas. Vana arbetare vid jernförädling och kolning finnas att tillgå på plaisen, äfven om en storartad utveckling genast skulle följa på jernvägens öppnande. Således återstår blott att granska till hvad pris detta jern kan åstadkommas samt huru stor tillökning som vinnes i ortens nuvarande tackjernstiilverkning genom användande af de träkol, som nu utöfver tackjernsblåsnivgen i brist på sämre bränsle användas till vidare jernförädling. Visar det sig då att godt jern hos oss kan tillverkas betydligt under i verldsmarknaden gällande priser för medelmåttig vara, så behöfva vi ej frukta att jernvägen skall få ringa trafik. Sedan kommer i ordningen att undersöka värdet för de norrländska sågverken dels af full returfrakt till Stockholm med stenkol och cokes samt vidare ända fram till sågen med jernmalm, dels af sågaffallets begagnande vid jernförädlivg. Vidare ett försök att lågt beräkna tillöknivgen i Stockholms handelsvinst och öfriga inkomster genom sålunda ökad trafik för att visa att äfven om räntegarantien några år tages i anspråk, Stockholm dock i det hela skall skörda god vinst på företaget. Slutligen skola vi, äfvenledes gebom en låg beräkning, söka visa att bergslagsbanan redan vid första öppnandet bar största sannolikhet att gitva föll ränta och att således en utfäst räntegaranti troligen aldrig kommer att tagas i anspråk. S. VERSONEN ANREP NDERESOneN