Aftonbladet – 8 juli 1870, sida 2

i Spanien kommer hon säkerligen att mötasp af en stark opposition, hufvudsakligen från t montpensieristerna och republikanarna. PrimVW har dock så väl beredt fältet, att han ej!n blott vunnit regenten och de öfriga mini-fi strarna för sin plan, utan redan skall vara viss på en majoritet af öfver 200 röster den dag cortes företaga konungavalet. Denna dag är bestämd till den 1 Augusti, och beslut är redan fattadt i ministerrådet att för detta ändamål inkalia cortes till den 22 i dennals månad. Vi hänvisa för öfrigt till dagensI telegrammer. d f b Vi meddela nu slutet på Estancelins tal i frågan om de örleanska prinsarna, det mest framstående af alla, och gifva tillika en resume af de följande. Representanten förl Seine inferieure yttrade i fortsättningen afl!s sitt varma försvar för landsflyktingarna: n Hvilken önskan kan vara rättmätigare än d den prinsarne uttalat? Efter grefven af Pa-t ris kommer prinsen af Joinville. I kännvens r E Å f hans historia. Man har sett honom tjena sitt land. Den nuvarande styrelsen hade bort behandla honom med mera uppmärksamhet; ty det var han som hade i uppdrag att återföra Napoleon I:s aska. Och när man på återvägen talade om krig med Eng-s land, lät han sätta fartyget i försvarstillstånd t och sade: vi skola försvara oss till sista man; c vi gifva oss icke; förr låter jag spränga migj!l G t i laften! Jag ämnar icke gifva någon historisk öfversigt och icke heller vädja till passionerna. Det skulle vara lätt för mig att anklaga det i förflutna, men jag skall icke göra det. Prinsen af Joinville var jemte hertigen afls Aumale i Algier. Der mottog han ett bref: från Arago, som sade honom att fädernes-: landets välfärd fordrade att han för blicket afstod från att beträda Frankrikes! jord. Prinsen svarade, att han alltför myc-:; ket älskade sitt land för att det skulle kunna : falla honom i sinnet att der vilja föranleda lt! oroligheter. Ur min landsflykt, sade han,4 ; Å skall jag uppsända välönskningar för dess: lycka och dess fanas framgång. Ärdetta en konspiratör, en man som åsyftar att väcka oro i sitt land? Hertigen af Aumale är den tredje i ordningen af dem som undertecknat petitionen.. Ett minne genomfar min själ. Då man in-l: träder i hans arbetsrum, ser man der i en vrå ett svärd. Det är segrarens vid Rocroy,: den store Condes. Ofvan detsamma står: skrifvet: Jag skall vänta! Jag skall vänta rättvisa af Frankrike Jag hoppas att han. icke skall behöfva vänta länge. (Från några af vensterns bänkar: mycket bra!) Dernäst kommer hertigen af Chartres! De (af våra soldater, som stridt i Italien, hafval kunnat se en ung man kämpa i främsta le-: det af de piemontesiskå trupperna. Försökte han komma i beröring med officerare och soldater och förbereda en tilikommande uppresning? Nej. En dag skickades en truppafdelning till franska högqvarteret. En ung officer antörde den. Man vexlade några ord. Löjtnant., sade vår general, ni talar franska väl Han kunde hafva sagt hvem han var; men han ville icke sätta våra officerare i förlägenhet, för att ej säga kompromettera dem, och svarade blott: general, jag är född i Paris,, och gaf derefter med tårar i ögonen sin häst sporrarne. Detta är en af de der kouspiratörerna! (Från venstern: bra, mycket bra!) Det enda skäl mot petitionen jag i betänkandet kunnat finna, och detta endast i förtäckta ordalag, är statsskälet. Hvad är statsskälet? Statsskälet, sade den aktningsvärde Barthelemy-Saint-Hilaire, är ett förträffligt skäl eller ett fördömligt skäl, förträffligt då det kräfver uppoffrandet af några enskilda intressen för det allmänna intresset, fördömligt då man under den fagra förevändningen af statens intres ker den moraliska lagen och missbrukar styrkan. Och har icke storsigillbevararen sjelf sagt det i följande ord: Ja, historien har brännmärkt de domar, som blifvit atkunnade i kraft af statsskäl. Lycklig den styrelse, som öfvergifver denne föränderlige och trolöse rådgifvare för att blott hålla sig till den oföränderlige rådgifvaren, rätten. (Från venstern: bra, mycket bra!) Vi sätta vår stolthet uti att icke hafva någon annan vägledare än rätten. Ja, det tillhör oss att grundlägga friheten, hvilkeas seger blifvit fördröjd derföre att de som skulle grundlägga herne 1 nat till statsklokhetens i stället för till rättvisans ingifvelser. (Förnyadt bifall från samma bänkar.) Nåväl, statsskälet är det enda argument på hvilket betänkandet kan stödja sig. År 1832 var södern orolig. Vendee rörde på sig. Regeringen kunde med skäl säga till kammaren: hvem af eder vågar taga på sig det förfärliga, omätliga ansvaret för framtiden? Hvem vågar säga att lagen (om bourbonernas förvisande) är onyttig? Man täake sig ställningen år 1848 straxt efter den 15 Maj och näst före den 24 Juni. . Jag finner det begripligt, om de män, som då : ville grundlägga en ny styrelse, omgåltvo sigli med försigtighetsmått och satte sig i försvars-: tillstånd. Man riktade sina hugg mot helal: verlden utan att i början kunna se de verk-: ligt skyldige. (Olika rörelser.) ; Enligt allas tanke vid denna tid var lagen: 4 (om de orleanska prinsarnes förvisande) temporär och exceptionel. M. Ducoux uttalade l: den förhoppning, att republiken en dag skulle blifva nog stark för att kuona öppna sina: portar för de fallna dynastierna och utplåna 1 ordet förvisning ur den republikanska ordboken. a Denna tanke var äfven vid en viss tidES att hon visar sig mera förekommande motl(q honom än någon annan; men under denna l! artiohet liocer en sorts harm. Jao har sett)