Aftonbladet – 8 juli 1870, sida 2

För min del får jag säga dig att jag inte tycker om obehagliga unga damer, som all deles likna saxar och som nagga på oct klippa af allting. : Se så, nu är gnabbet i full gång; men nt ber också jag on: förskoning! — Och Helen satte båda pekfingrarne i sina små, rosen röda öron. Nå, eftersom jag snart tänker att rese ifrån er, SÅ vill jag söka till att vara fredlig — jag vill !emna ett godt intryck hos dig var. Ja, min resa ill Stockholm är pu be. stämd ... lilla mamma har särdeles intresserar sig för dess realiserande! Söta du, lägg I tet mera ved på brasan, den är så refligh Och du kan således öfverge den der baron Raben, som tycks ha fattat ett så djupt intresse för dig! Att han troligtvis följer med i släptåg til Stockholm, svarade Martina och kröp beqvämt upp i ett soffbörn. Han talar om särdeles angelägna affärer deruppe. Skämt aå part, jag tycker inte om der der karlen! Ja, vi ha afgjordt aldrig haft samma smak Edvard! En rumlare ... Har varit! Det har han nog erkänt En fadd varelse ... Som inger mig det största intresse. Martina skakade det blonda håret ur pannar med en min, som ville hon icke höra et! ord vidare. Jag kan inie begripa huru det kommer till att rätt förnaftiga qvinnor i allmänhet så lätt bli intasmna af dessa snobbiga dor Juans-figurer, som hederliga karlar dra sig för att vara i sällskap med. , Förmodligen, käre Edvard, för att qvinforna fiona alla pedavter tråkiga. Nå, det var då ett antagligt skäll