Aftonbladet – 7 juli 1870, sida 3

— Tysk oförsynthet. I de slesvigska folkskolorna vilja myudigheteroa naturligtvis icke tillåta begagnandet af de forna danska läseböckerna. Nya sådana måste utarbetas som a behörigt afseende på nuvarande förhållanden. — Flensborgs Avis som i flere artiklar om Folkeskoler i Nordslesvig, påpekat den jämmerliga beskaffenheten af dem bland dessa böcker, som äro bestämda för sådana skolor der undervisningsspråket är danska, har nu äfven börjat sysselsätta sig med de tyska, isynnerhet med aPreussischer Kinierfreund som utkommit i Königsberg och för Schleswig-Holsteins räkning blifvit försedt med ett bihang af Fr. Harder under titeln: Bilder aus der Heimathskunde der Herzogthiner Schleswig-Holstein. De citater tidningen anför ur detta bihang äro onekligen sådana prof på lögnaktighet och råhet, att man till och med måste häpna öfver att tyska skolauktoriteter kunna tillåta och hvad mera är anbefalla deras begagnande. Om bhertigdömenas befolkning yttrar Fr. Harder bland annat följande: Hela vår befolknicg från Eiben till Kopgeån, från Östersjön till Vesterhafvet är tysk(!), tysk i hvarenda åder, i hvarenda blodsdroppe, tysk i sina dygder, tysk äfven i sina svagheter, trofast och tapper, med senor af jern och nerver af stål, men också tysk i klokhet och tålamod och derföre länge tyst och -.stum och endast kraftig i passivt motstånd. Till och med då man slutligen blef nödsakad att uppträda på ett aktivt sätt, visade man enligt Harders vitnesbörd ännu alltid samma moderaion och aktning för lag och ordning och detta fven då, vär de som blifvit satte tilllagarnes väktare (d. v. s. de danske embetsmännen) flydde som fege och rädde legodrängar, bortjagade af sitt onda samveten. I fråga om språket i Slesvig meddelar författeren sina läsare följande upplysningar: Vid Slesvigs norra gräns har, likasom vid alla tyska gränser, uppstått ett blandningsspråk, en s. k. patois, sammansatt af jydernes danska och anglosachsernes plattyska dialekt. Detta blandnivgsspråk, som uppstod redan på den tid då anglerne bebodde icke endast hela Slesvig utan också en del af Nörrejylland (!), har visserligen hittills bibehållit sig som folkspråk ända till midten af Slesvig, men undanträngdes redan i det fjortonde årbundradet från domstolarne och i det sjuttonde från kyrka och skola af det tyska språket. Öfverallt i södra hälften at Slesvig och i städerna i norra hälften är tyskan nu det enda språket, på landet nästan öfverallt den platttyska munarten, i städerna år från år mera det högtyska skriftspråket, likasom på det hela taget antalet af de slesvigare som lemna skolan utan att kunna läsa och skrifva högtyska är försvinnande litet.