Aftonbladet – 7 juli 1870, sida 3

jacres på ömse sidor om floden samt här och de strykande från flodbädden åtskilliga mil inåt Ja: I det. Lagren äro fullkomligt tillgängliga, såväl ti följd af Asbleyflodens djup och deras närbeläger het invid Charleston soni derföre att de ligga tä! under ytan (i allmänhet inom två fots djup) ie lätt jord som utan svårighet skiljes fråt bollarn genom svallning eller kastning. Bollarne äro ä grågul färg, at mindre specifik tyrgd än de sor träffas på andra ställen, utanpå litet ojemna oc till sammansättning temligen likformiga. De bi Ista lagren ligga invid floden, 10 å 20 mil från Chai leston; längre uppåt strömmen anträffas bollarn i en sandig jordmån och finnas uppblandade me sand till omkriog 30 procent eller mera, meda fosfaterne icke ens uppgå till 50 procent. På nå gra plantager har man lager af fosforhaltiga bol .Ilar, som till tjockleken öfverstiga 2 fot och vi gräfning lemna från hvarje acre måhända öfve 12600 tons säljbar vara. Vid Stono och Edistoflo derna hafva endast få rika samlingar påträffats emedan aflagringen blott undantagsvis bildar sam manhängande sträckor. Såsom regel ligga bollarn vid dessa floder djupare än vid Ashley. Mäktig aflagringar äro äfven upptäckta på slätterna i grann skapet af S:t Helena-sundet. De betäcka stor. rymder helt nära (till ringa djup under) jordyta och bilda stundom ett fast golf eller stora bolsterlik: klumpar på botten af de små strömmar som genom skära denna trakt. Slutligen har vid Ashepoflo den, på ett ställe i samma ängd, lagret utseende af en ofantlig stenläggning, som upptager öfve; hundratals acres till ett djup af 3 till 6 fot. De är med svårighet som de stora massorna, hvilks ofta väga flera hundra centner hvardera, kunn: fås isär, så tätt äro de sammankilade, hvarför öfre ytan synes glaserad och slät, ehuru den un dre är ojemn. I dessa massor ser man derjemte ofta runda hål, som nedtränga till ansenligt djur och stundom gå tvärtigenom hela lagret, vanliger i lodrätt riktning. Dessa håligheter hålla i dia meter en half till en hel tum. Sjelfva massorna, som bilda dessa golf, äro nio till tolf tum tjocka och ligga ofvanpå ett lager af mindre fosfatbollar. hvilket nedtränger till ett djup af 12 till 15 tura under det sammanhängande lagret. Hela samlingen är inbäddad i en seg lera, under hvilken anträffas en rödgul mergel, rik på snäckor och ben efter såväl landtsom hafsdjur. Lufttorkad utgöres den af nära 70 procent sand, 18 procent kolsyrad kalk och 5—7 procent kalk-, leroch jernfosfater. Det uppgifves att på några till omfånget begränsade ställen bilda bollarne ett nytt lager, lika sammanhängande som det öfversta och beläget omkring en fot under detta. Vid gnidning gifva dessa fosforhaltiga bollar och massor från den friska ytan en egendomlig naftalukt. Såsom regel framträder denna egenskap tydligare, ju tätare bollarne äro samt står i direkt förhållande till mängden af organiska ämnen som de innehålla. Ötlverallt i de fosforhaltiga massorna förekomma aftryck af talrika fossila snäckor från Eocenperioden. Den kemiska sammansättningen. Här nedan anförda analyser äro af handstycken, tagna på slump, ur stora högar material, hemtadt från de särskilda jemväl här nedan uppgifna lokalerna. Dessa analyser få ej anses uttrycka den exakta kemiska sammansättningen af den formation, som finnes omkring fyndorten, emedan en väsentlig olikhet ofta visar sig hos bollar från samma brunn; men de hafva blifvit valda bland ett stort antal, som verkställts sistlidet år, enär de närmast angifva hvad som kan betraktas såsom ett medeltal. Dock mäste anmärkas, att den halt af jernoxyd, lerjord och magnesia, som uppgifves under 3 från Ashley, är några få procent större än den, som allmännast förekommer hos bollar från samma trakt. De analyserade profverna voro temligen rena och mer eller mindre lufttorkade. Beträffande sättet att bestämma fosforsyran, råder betydlig menimgsskiljaktighet bland de kemister, som haft mest att göra med analyserandet af fosforbollar från Södra Carolina, i det enhvar af dem tyckes föredraga en skiljaktig metod. Min erfarenhet, såvidt den sträcker sig, föranleder mig att betrakta användandet af Uranium-chlorur såsom bästa metoden att qvantitativt bestämma fosforsyran i sammansättningar, som innehålla oxyder af jern och aluminium i större mängd. En sanning är, att resultaterna blifva mycket lägre än de som erhållas vid andra metoder, men dock har jag ej funnit något skäl att betvifla de förras nogrannhet. De organiska ämnena uppgå till omring en tredjedel eller två tredjedelar af de procent, som finnas upptagna för bundet vatten och organiska ämnen. Några bollar innehålla qväfveha:tiga ämnen i tillräcklig mängd för att vid upplösning med sodakalk (?) lemna öfver en fjerdedeis procent ammoniak (7). (Vid ett prof bestämdes ammoniaken till 0,26 proc.) Sällan finnes öfver en half proc. magnesia. De analyserade profverna äro tagna Vid JV 1 från trakten af Cooperfloden. MI on rära Gooselfven. Må p af — Ashleyfloden. Må p P Stonofloden. MH Edistofloden. MG Ashepoofloden. MT — Ashepoofloden. ME S:t Helena Sound. Dp me ta a AE RS 5 Z, ERT BBEÅ E2ES255m PRme FöÖSlalan Sc :SR 1 22FRRRR (Lol FRE Fotdt--La ie 1: 2 SR ER 18:28:88 m.5 di FH ESA 5 P 5 BESA ÅA LE S EE Bön: 58 3 Sd åa kel Er 3 2E: o 5 et