Aftonbladet – 7 juli 1870, sida 2

Vv vi vå si te u g t å STUVRHULA den 1 JIh Med synnerlig glädje helsade alla vänner f den fosterländska bildningoa det beslut, varmedelst sistlidne riksdag anslog nära en alf million riksåaler till uppförande at en yggnad för riksbiblioteket. — De betänkligeter, som en och annan hyste emot en yggnadsplats, som i den kongt prtopositio-4 en var föreslagem nemligen Humlegården, ade på ett tillfredsställande sätt blitvit genrifna, i det man ådagalagt, att denna plats öretedde flere väsentliga fördelar, som uppägde de befarade olägenheterna samt att ngen annan lämplig byggnadstomt stode att rhålla utan högst etydliga kostnader. Nu vill det emellertid synas, som skulle fverintendentsembetet vilja draga försorg lerom, att alla de, som arbetat och ifrat för lenna sak, och specielt alla de, som talat för Jumlegårdens lämplighet såsom byggnadslats, skulle få anledning att ångra sig. Ötrerintendentsembetet lärer namligen ha gjort tt sädant förslag i afseende på byggnadens örläggande i Humlegården, att någonting lylikt väl näppeligen kunnat falla någon nepniska in. Det är emellertid oriktigt att, lå man afser nämnde förslag, tala om ett örläggande i Humlegården. Förslaget afser vemligen att från Humlegården afskära och atrangera en betydlig del, nemligen hela det sydöstliga parti, der hortikulturutställningen var under senaste landtbruksmötet. På denna : plats skulle bibliotekshuset förläggas, ett stycke in från Stora Humlegårdsgatan, och med midtpartiet gent emot Norrmalmsgatan. Byggnaden skulle komma att afskära nedra delen af den stora lindallen och ligga i sned riktniog mot återstoden af denna alle. Grundtanken i denna anordning synes vara den, att byggnaden skulle presentera sig fördelaktigt midt för Norrmalmsgatan. Det är emellertid svårt att fatta, huru ett sådant hänsyn kunnat vara bestämmande i denna sak. Af byggnaden skulle från Norrmalmsgatan synas icke stort mera än t. ex. hvad som från Beridarbansgatan visar sig af Slöjdskolans nya palats; detta skulle icke innebära något fördelaktigt utbyte mot den bakgrund af grönskande träd, som gatan nu har. Deremot skulle af en sådan anordning uppstå följande olägenheter och oegentligheter: 1. Humlegården skulle på ett oformligt sätt sönderstyckas. I stället för att bibliotekshuset skulle bli en prydnad för Humlegården, och denna senare utgöra en vacker och ändamålsenlig omgifving för byggnaden, skulle den nya anläggningen till betydlig del minska Humlegårdens terräng och göra ett högst mepligt intrång på denna vackra promenadplats, isynnerhet som byggnaden skulle till betydlig del förstöra den vackra tredubbla allen af majestätiska 200-åriga lindar. Byggnadens sneda riktning mot det ( M D 8 b s e r LL L ! ö t g s E 1 4 återstående af allen skulle ge det hela ett vidunderligt utseende så mycket mera, som äfven de från rotundan gående sidoallter ligga vinkelrätt mot den förstnämnda och det hela sålunda skulle bli skämdt. Ett sådant beteende skulle stå i den mest snörräta strid emot det k. brefvet af den 15 Febr. 1820, hvari K. M:t förklarar, att man bör i möjligaste måtto förekomma, att denna promenade jörlorade något uti det anläggningssätt, som bör utgöra dess väsentliga egenskap, samt föreskrifver att denna trädgård skall uti samma smak alltid väl underhällas, träden sorgfäligt vårdas och nya planteras i stället för dem som utgå eller föråldras. 2. Genom att förlägga byggnaden i närheten af Stora Humlegårdsgatan skulle alla de fördelar af minskad eldfara, som i så hufvudsaklig mån gjort sig gällande med afseende på valet af Humlegården såsom byggnadsplats, försvinna; man skulle då icke mot en i trakten utbrytande eldsvåda ega det skydd af omgifvande träd, hvilket visat sig vara det tillförlitligaste af alla. 3. Ett dåligt föredöme med afseende på sönderstyckning af Humlegården skulle härigenom vara gifvet, och det skulle måhända icke dröja länge, innan man ville utsöndra ett annat stycke till k. stall. Vi ha till och med hört åtskilliga förmena, att detta just är qvintessencen i hela denna anläggningsan. P Att öfverintendentsembetet icke har mycken aktning för och omvårdnad om offentliga promenader och å dem befintliga träd är förut tillräckligt konstateradt. När för några år sedan man företog sig attialleerna i Kungsträdgården göra en packning af lera, framställdes i denna tidning varningar mot en sådan åtgärd såsom menlig för de gamla majestätiska träden. Vederbörande bemötte dessa varningar med hån och öfversitteri. Man kan emellertid nu döma, huruvida varningarne varit obefogade, då man ser, huru det ena trädet efter det andra i de östra allerna gått ut, så att dessa allter snart äro alldeles spolierade.