Aftonbladet – 7 juli 1870, sida 2

AGATBA DENKWART.) EN FAMILJHISTORIA Ar SYLVIA. Flickan böjde sig ned och sydde några öfverflödiga stygn på en rosett, som icke hade lossnat, medan hon kastade en halft förskrämd blick på sin unga matmor, som i en hast syntes henne ha blifvit flera år äldre; detta fasta, orubbliga, beslutsamma ansigte, hade den lilla Emma förat aldrig sett — hvilket trotsigt hot låg det icke i hennes matmors leende, och medan flickan bet af tråden, bad hon Gud att aldrig råka ut derför, ty då skulle hennes timmar säkerligen vara räknade i det Denkwartska huset och hon förlustig den första och bästa plats bland kammarjusgfrur. Hvad dansar man nu? Man spelade just upp till andra valsen, svarade flickan och ordnade den unga fruns släpande klädning. Ågatha kastade ännu en blick på sin veka, bländande gestalt, derpå begaf hon sig ut i halrummet. Der väntade henne baron Raen, och Agatha följde honom med samma ogburna hutvad och trotsiga leende, som nyss slagit hennes kammarjungfru med en sådan häpnad. Det är en evighet sedan den der lilla. h nden stödde sig emot mig! sade han halfhviskande. Agatha stod åter fri och ledig bredvid honom. Det var som om hans sakta handtryekning hade brändt henne, ) Bu A. B. MI 129—132,