Aftonbladet – 7 juli 1870, sida 2

j hans flamma gifte sig på annat håll... hon kunde ja inte ha två männer! Så rolig du är... Sofie är bara qvick ! Jo, jag tackar! Men man får naturligtvis nöja sig med det lilla vett vår Herre gett! Det lär emellertid ha varit ett skönt uppträde hos Bernards. På sjelfva lysnivgsdagen kom han och ville tvinga fru Denkwart att göra slut med grosshandlaren. Söta, lilla du, ett sådant spektakel! Jag har det från säker källa... ja, jag kan gerna säga på hvad sätt jag fått reda härpå... ni vet att jag eljest inte är den som bryr mig om pigsqvaller... Det veta vi väl... Som sagdt, jag talar aldrig med mina jungfrur, det är min princip; men en qväll stod jag i skafteriet, då fru Bernards Lina... kors i Herrans namn, der sitter doktorinnan Denkwart! Hon har kunnat böra hvartenda ord! Se på min kollier och låtsa om ingenting... hvart ord kan hon omöjligen ha hört Stackars barn, så blek hon ser ut... jo, jo, att vara gift med en man, som kanske tycker om en annan. Nå, ändtligen få vi soupe SEXTONDE KAPITLET Helene hade varit gift jemnt tre veckor. Edvard Denkwart var mycket öm och god emot henne, hvilket hon i sin själ kanske snarare kände än såg. Det var en lugn ömhet, mera en sådan som uppstår efter ett treårigt äktenskap än efter ett på tre veckor; det vexlades aldrig ett ondt ord dem emellan och likväl — Helene sökte förgäfves förklara detta töckniga, oklara likväl, som