Aftonbladet – 7 juli 1870, sida 2

der; den tid de lefvat i landsflykt? Har man fri t dem svika sina löften? Hafva de varit något! qe nat än fransmän, lydiga sitt lands lagar äfven på mmande jord? Ändtligen kom en dag då rättigheten att vända till nationen blifvit äterstäld. De begagna sig raf, och man uttalar dessa erd, gom jag endast qe sd smärta könnet köra: onyttig envisket. Pe al mn uttälat dessa ord har icke rest och vet ickelye , det vill säga att vara skild från fädernes-af idet. När jag i främmande land får se den trefärgade 2 nan, skyndar jag dit. Hvarföre? Jag vet detlaf ke sjelf. Förmodligen derför, att hon för mig pg resenterar fäderneslandet, familjen, mina vänner. Våväl, I hafven mottagit denna petition. Är den nom sin form såratde för eder patriotism? Till rem skulle prinsarne vända gig. ge Jag skill Kinna åletopå tälrikå dökumehter r att rättfärdiga denna petitioii. År 1847 då prins Jerome vände sig till pärswmmaren, förklarade referenten att det skulle rit billigt att petitionären vändt sig till konun-g on, men att i samma stund det blef fråga om att s; pphäfsva en lagbestämning, var det endast kamaren till hvilken man, måste hålla sig. p Formen är således oklanderlig. Met man hari:P lat om den ordning i hvilken underskrifterna följa. I eraf att grefvens af Paris namn stod främst har man F elat sluta att han är pretendent. Men ialla stora lr miljer, isynnerhet i dein som hafva bakom sig 0 sekler af ära, är det ju den äldste gonens afomling söin representerar familjen, likasom det r han som bär dess titel. Jag har här ett stycke af ett bref från denne urste till en af hans vänner. Han beklagar sig frer landsflyktens lidanden, som han i tjugutvå r tithärdat. Han säger att ban sedan han blifit familjefader gjort sig ett löfte att icke för. umma något för att återfordra förmånerna afl en allmänna rätten, den allmänna rätten allena. l Här har jag äfven hetigens af Orleans testa-!1 nente, der det angåeride hans son heteri Antin-tf J l j 1 HH Orn en han blifver konung eiler en obemärkt förvarare af frihetens sak, bör han alltid tillhöra l: in tid och sitt folk. Sedan det engelska underhuset lyckligt och väl afgjort den stora frågan om religionsindervisningen, har den ytterligare debatten jfver folkskolebillen gått så raskt framåt, att let är att hoppas, att denna vigtiga reform skall kunna träda i verksamhet redan i år. Husets plenum den 1 dennes var föga lifligt, ych diskussionen vände sig omkring frågor af jemförelsevis ringa intresse, med undantag af ett amendement af Dixon, gående ut på, att undervisningen skull: meddelas gratis i alla skolor, som underhållas genom skattebidrag. Detta förslag förkastades ined den ofantliga majoriteten af 257 röster mot 32. Temligen besynnerliga argumenter anfördes mot gratisundervisningen. Hufvudsakligast stödde man ig derpå, att den vore en orättvisa mot de räldrar, som höllo sina barn i andra skolor, i hvilka afgift erlades och sålunda fingo dubbla utgifter, skolafgiften och skolskatten, samt att den skulle såra den burgne arbetarens stolthet och förmå honom, att icke skicka sina barn till folkskolan. Å andra sidan anmärkte Auberon Herbert, att man icke kunde införa skoltvåvg, om man inte befriade verkligt fattiga föräldrar från skolafgift. Skattkammarkanslern behöfde derföre icke göra sig några grå hår, ty ofantligt stora och nu nära nog onyttiga penningetillgångar stodo honom till buds, hvilka lätteligen från sina ursprungliga ändamål kunde afledas i en annan riktniog. Man kunde låta folkskolan få några smulor från kyrkans och universiteternas rika bord, der många hundra tusen pund öfverflödiga fonder befunno sig i styrelsens händer. Men Forster förklarade i regeringens namn, att staten eller kommunen icke fioge ikläda sig föräldrarnes förbindelser; i trängande nöd skulle dock naturligtvis skolafgiften efterskänkas. Härefter skreds till omröstning med den utgång, som ofvan nämndes. Såsom bekant, är La legion dAntibes ett mellantiog, som underhålles af påfven eller, rättare sagdt, af Peterspenningen och strider under påfligt baner, men hvars öfverbefälbhafvare utnämnes af Frankrike och hvars officerare i avancement fullkomligt konkurrera med sina kamrater i franska armåen. I denna legion har det franska elementet hittills blott bildat kärnan; för öfrigt bestod den af folk från verldens alla länder. På senare tiden har man förmärkt, att man på alla möjliga sätt sökt göra sig qvitt alla dessa främmande elementer, och på samma gång ha åtskillige franska biskopar åtagit sig att hvarje månad från sitt stift skicka åtminstone en ung man såsom rekryt. Genom denna rensning å ena sidan och förstärkning å den andra skall legionen sannolikt inom kort tid icke allenast bli fulltalig, hvilket hon icke på länge varit, utan äfven komma att bestå af idel fransmän och desto lättare kunna användas för franska ändamål. Kardinal Antonelli har nyligen skänkt en sin brorson, som gift sig med en rik spanska, 5,000,000 francs. Denna frikostiga gafva ger den engelska tidningen Daily News anledning till några rätt skarpa betraktelser. Om vi betänka — säger tidningen — att Kyrkostatens invånare äro ytterst fattige, att den påfliga skattkammaren är bankratt och att den frikostige farbrodern är af låg härkomst, så måste man medgifva, att han förstått draga nytta af sin ställning. Väl har han i mer än 24 år innehaft sitt embete, men en påflig premierministers nominella lön är icke öfver måttan stor, och den krymper ihop till en ren obetydlighet, när man tänker på en hemgift af 200,000 sterling. Och der denna summa kommit ifrån, der måste också finnas mer. En brorson är visserligen alltid en brorson, men den unge äkta mannen är icke kardinalens ende brorson, och sjelfva nepotismen beröfvar icke farbroderns näste alla dess fjädrar, för att lägga dem samtoch synnerligen under en enda ung fågel. Men hvem vill under sådana förhållanden åtaga sig att uträkna de summor, öfver hvilka denne en ofelbar herres af lyckan gynnade tjenare förfogar? Allgemeine Zeitung skrifver: På de senaste dagarne ha vi upplefvat äfven en adress af 40 kammartjenare hos konciliifäder, hvilka, nedkastande sig för påfvens aldraheligaste fötter, ifrigt längta att kunna taga del i ofelLahoaan. a Iasanila funlåear (cal harrina