Aftonbladet – 5 juli 1870, sida 3

I SARS Tidningsötversigt. Danska tidningen Fedrelandet ionehåller en ledande artikel om Stockholms-Posten. Då red. af sistnämnde blad, enligt hvad vi genom en händelse tro oss veta, saknar tillfälle att se Fedrelandet, aftrycka vi här den infrågavarande artikeln, för att derigenom bringa den till vår stockholmska kollegas kännedom: Stockholms-Posten är, som vi förut haft tillfälle anmärka, Sveriges Flyvepostn, snusförnuftighetens d. v.s. kälkborgerlighetens organ, ungefär lika vänskapligt sinnad mot skandinavismen som dess afsomnade danske själsfrände på sin tid var mot de nationella och konstitutionella sträfvandenva och likasom: denna aldrig försummande att göra den förra all möjlig förtret eller rättare sagdt ständigt röjande den djupa ovilja som den gömmer bakom sin mask. Stockholms-Posten har nyligen fått tillfälle att visa sitt skandinaviska sinnelag i en redaktionsartikel om det hvilande svensk-norska unionsförslaget, hvilken vi, som annars icke följa med det ärade bladet, funnit öfversatt i det norska Aftenbladet nD:r 140. Stockholms-Posten betraktar denna sak från en upphöjd synpunkt med en öfverlägsen statsmannablick. Den lägger icke stor vigt på om unionen är så eller så; man har hittills kunnat lefva med den sådan den är (ståthållarfrågan torde dock hafva bevisat att detta lif har sina besvärligheter och faror) och kunde gerna behålla den sådan den är; men då norrmännen fästa så stor vigt vid att få den ändrad så som unionskomitgn föreslagit — Gud bevars, då kunna svenskarne gerna medgifva dem detta. Artikeln synes emellertid närmast skrifven för att väcka ond blod mot de skandinaviska sträfvandena, ty den slutar sålunda: Öfvertygade som vi äro, att föreningen icke skallslöpa någon fara till sitt bestånd, äfven om folkrepresentetionerna icke antaga den nu föreliggande redaktionen af sjelfva föreningsurkunden, anse yi emellertid, att dess antagande skulla innebära en yttre fördel, då derigenom inför ntlandet aflägges ett icke föraktligt vittnesbörd om föreningsbandets inre styrka. Vi amn i okunnige derom, att en liten del af våra köper omnalsa vän. ner, som redan öppet visat sin åhåga att med no stor frihet disponera öfver vårt språk, våra grund