Aftonbladet – 4 juli 1870, sida 3

— I jernvägsmännens möte å Limuagnen vid Jönköping den 18 sistl. Juni deltog i år icke blott baningeniörer, utan jemvä andra jernvägstjenstemän och tillverkare al jernvägsmateriel, inalles 30 personer. Bland dessa märktes kapten Carlsund frånMotala samt ingeniörerne Hoff och Theiste från Norge Till ordförande utsågs öfverdirektören Hj Elworth. Jönköpingsbladet meddelar följande redogörelse för mötet: 1:sta frågan gällde den sedan förra årets möte vunna erfarenhet angående räler och korsningar a! stål. Mötet beslöt uttrycka den åsigt, att erfaren heten i detta afseende, ehuru kort och ännu otillräcklig för att grundlägga ett positift omdöme likväl funnits tala gynsamt för stälets användande, isynnerhet som priset nedgått med 16 procent. De närvarande öfverenskommo om ett fortsatt nog. grant iakttagande, 2:dra frågan, äfvensom 4:de, 5:te, 6:te 12:te och 14:de torde beröra saker af alltför speciel facknatur, att de skulle kuvna antagas intressera en större allmänhet. De lemnade emellertid anledning till ett särdeles lifligt utbyte af åsigter mellan yrkesmännen. 8:dje. Den erfarenhet, som vunnits angående sleepersprepareringens gagn, ansågs ganska tvifvelaktig. Man förebrådde den att vara alltför dyr. De vid statens jernvägar nedlagda preparerade sleeers skulle följas med noggrann uppmärksamhet. Det torde böra nämnas, att statens iernvägar tills vidare upphört med sleepersprepareriog. T:de frågan, om den för lokomotivstallar ändamålsenligaste och billigaste form (halfcirkelns eller rektangelns), och den 8:de. om lämpligheten af att från naturliga eller medelst vindkraft fyllda vattenreservoirer anbringa vattenledningar till stationerna med tillräcklig presshöjd såväl för eldsläckning som lokomotivtendrars fyllande, öfverlemnades till närmare utredning af en bland mötets deltagare, hvilken åtog sig att för nästa möte framlägga särskilta förslag och beräkningar, genom hvilkas jemförande mötet skulle kunna säkrare stadga sitt omdöme rörande dessa frågor.. 9:de frågan hade följande lydelse: Genom hvilka bestämmelser beträffande personalens antal och sysselsättning å stationerna .-på landet synes man kunna mot möjligaste minsta kostnad bäst befrämja trafikens säkra och regelbundna gång samt derjemte -bereda stationspersonalen ej allenast skälig utkomst, utan ock en verksamhet, som framkailar allt större nit i tjensten och allt lifligare intresse för densamma? Denna fråga framkallade en lika allmän som liflig diskussion, hvaraf hufvudsakligast framgick, att man ansåg, att personalen ej blott genom utsigt till befordran, utan äfven genom direkt pekuniert intresse, bofde uppmuntras att genom omtanke och ansträngning i så vidsträckt mån som möjligt minska behofvet af medbjelpare. 0:de frågan, huruvida det vid mindre stationer ej vore lämpligare att ha en semaforsignal nära stationshuset än en skifsigval vid hvardera af sta