Aftonbladet – 4 juli 1870, sida 2

AGATHA DEREWARTSy EN FAHXILJHISTORIA; AF SYLVKEA. Du stackars lilla beklagansvärda, sade Martioa och kysste Helenes kind, som gift dig med detta vidunder,, — hon visade how tinde med ett finger mot Edvard. — Således får man inte delta i dina lidanden, Helene, eller höja fredsstafven mellan er! Nej, vi sköta oss sjeifvan, sade Edvard och fattade sin unga hustrus hand fast och med en viss beslutsamhet emellan sina. — Vi skola aldrig låta någon intränga i vårt äktenskapliga lif. Lycka eller olycka... allt sluta vi mom oss sjelfva. Inte sannt, Helene? Jo, ack jol Då börja vi ju redan förstå hvarandra. Han drog henne åter intill sig och fortfor att hålla fast hennes hand, och det låg hoppfullhet och tillit i den blick, hvarmed han sökte hennes. fisatha, som fortfor att leende betrakta acm, sade på sitt vanliga tanklösa sätt: Martina, du får lof att utså misstro emellan dem, så skall du kanske återvinna dina aparenser och åter bli oumbärlig. Ja, det skall jag allvarligt fundera på! Farväl så du förlorade får, — och hon kysste åter Helenes kind, — på det här behöfver jag en liten lugnande glace. Det var sannt, jag skulie ju säga er, att våra Vagnar hålla vid dörren. EpSåledes är klockan Bio. An sa A B MH 129-149