Aftonbladet – 4 juli 1870, sida 2

i venster är uppgången, följ efter mig, här ä1 lite mörkt, men Hulda är rädd att ha ga: i trapporna, en vårdslöshet, du förstår... hä: är tamburdörren, jag skall hänga upp dir I ytterrock; stig på, stig pål De båda herrarne stodo i ett litet, i gult tapetseradt, ram med brokig matta på golfvet och ett koloreradt fruntimmersporträtt öfver soffan, medan originalet satt temligen urblekt i soffan med båda händerna hvilande i sitt knä. Min söta Hulda, här får jag presentera för dig en gammal kamrat Fritz Raben; jag har för resten talat om honom för dig.. om du mins? Fru Elders sade sig minnas, reste sig upp och gjorde den knapphändigaste lilla böjning på sitt hufvud och återtog sin plats. Jag blef uppehållen hos major Törner, och så mötte jag min vän, här på gatan. Han äter en smörgås med 0s3. Jag fruktar att den skall bli alltför tarflig, sade Hulda, som med en min af älskvärd förtjusning fortfor att sitta på soffan. Jag kommer inte alls för att äta, bara för att prata bort en stund, sade den trämmande, betraktande sin väns något oroliga ansigte, och jag trugade mitt sällskap på Frans, för att bli presenterad för hans unga fru. Fritz, min hedersgosse,, sade kaptenen och slog i ett sorts obegripligt glädjeutbrott sin vän på axeln, jag träffar dig så sällan, att du just kunde slå ned dina bopålar hos oss, medan du vistas här i staden. Det skulle visst vara trefligt för oss, om vi inte bodde så trängt, sade Hulda ochi gaf sin man ett förkrossande ögonkast. Detta är en godhet som jag för resten inte kan begagca mig utaf... oInte?... ja, vi truga dig, min själ, ej!s