Aftonbladet – 2 juli 1870, sida 3

han sköt med ett balft leende undan den lilla symbolen af qvinlig makt. FJORTONDE KAPITLET. Sitter kronan riktigt fast, Helene? frågade fru Kahn, som med något osäkra händer handskades med den unga brudens hufvud. Se bär är ännu några hårnålar Ja, tag det säkra för det osäkra, att vi iste behötva spå olyckor genom något oväntadt fallo, sade Martinva. Der är ett bref knappnålar, det skall väl förslå till bröstbuketten, så... nå har du ett helt harnesk af försilfrad messingstråd. Siöjen faller för mycket tillhopa i nacken, och Agatha ordnade det skylika svallet, under det hon i spegeln betraktade sin egen lilla figur, klädd i en tung purpurskiftande sammetsklädning; stjernhka briljanter voro lär och der instuckna i de mörka lockarne, blixtrade från de smala handlofvarne och i den hvita bröstbuketten. Det var en strålande bild af skönhet och oskuldsfulla leenden, som stod der öfvergjuten af det klara lampljusst. — Martina betraktade med lätt höjda ögontryn det uttryck af tillfredsstältelse, som låg öfver Agathas alla rörelser. Blott de närmaste slägtiogarne skulle öfvervara vigselakten, som vitoen, hvarföre Agatha för högst få personer skulle få exponera sin fägring, en förevisning som den uoga fran eljest icke var pjugg med; men om hon hade nägra felslagaa beräkningar, så gaf hon dem icke tillkänna. Se sår, fortior hon, nn kan din far komma när som helst... Ioga tårar i dina ögon, min söta! Inga tårar i brudkransen! O. jag vet så väl hvad jag sjelf kände... alldeles så der slog också mitt stackars hjerta!s Och Agatha tryckte med en liten behagful rörelse sin hand mot Helenes venstra sida.